Idag var det 22- när jag vaknade klockan 6.55 vilket inte precis får mig att vilja gå upp ur den varma och sköna sängen. Det är sådär kallt att man inte kan andas in genom näsan, att det svider i lungorna när man andas in och att luften kommer ut i kristaller och inte bara i tunn, vit rök. Snön knarrar under fötterna när man går, och varje kristall klänger sig fast på kläderna, träden, staketen, och i skenet från gatubelysningen så glittrar det i tusentals färgtoner och trots kylan så kan jag erkänna i två sekunder att det faktiskt är vackert. Sedan dimper kylan ner igen och verkligheten kommer tillbaka. 3 dm kall snö är bara vackert när man är varm och bekvämt sitter inomhus med en kopp varm choklad mellan händerna.
När blir det sommar igen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar