hur tar man tag i sitt liv när allt är skit?

nu är jag helt slut :(

jag orkar ingenting och jag vill bara sova, sova och sova. snart är det en stor tenta och jag kan verkligen ingenting. det är massa kemi och fysik-tjafs med atomer, våglängder, strålning m.m. och jag har verkligen ingen aning om nåt sådant och jag orkar inte ens ta tag i det ;/

jag har inget jullov att se fram emot för Uni har inget, jag hatar julen i övrigt och vädret är förfärligt. Bästa vännen bor på andra sidan sverige just nu, den enda jag kunnat prata på riktigt med vill aldrig mer prata med mig och ingen av mina vänner känns som de bryr sig.

Det enda jag gör är att sitta och göra ingenting, läsa Brisingr, Twilight och kolla på film. orkar inget mer och jag är så sjukt trött på mig själv att jag bara gråter.

Jag sakar Emil, så jävla mycket, men vad fan kan man göra? Det blir ändå aldrig detsamma igen så varför hoppas man ändå? och Linda.. Linda.


Hur tar man tag i sitt liv igen? Hur hittar man motivationen att orka fast allt är skit? (och ja, allt ÄR faktiskt skit, och jag kan inte skriva ner allt här för det skulle bli en hel roman, men kort sagt så är jag en person folk anförtror sig åt så jag bär runt på mina problem, andras problem och gemensamma problem) och jag oroar mig för så sjukt många saker just nu, allvarliga saker och småsaker, att det knäcker mig på just den tiden i livet som jag annars mår sjukt dåligt på i vilket fall. vädret, långt in på terminen, nära jul, betygsångest, och kompisproblem brukar räcka för att knäcka mig denna tid på året. men nu är det så mkt mer och jag ORKAR INTE BARA. Kan någon låta mig dö? Snälla Gud? Snälla någon?!