Vad händer när man dör?

Det finns många olika teorier om varför man lever och vad som händer när man dör. En del religioner besvarar dessa frågor på olika sätt. Den teori som ni nu kommer att läsa helt min egen, och jag är antagligen lite inspirerad av de kristna tankarna som jag växt upp med.

Kan väl börja helt ifrån början, när Gud skapade Big Bang och allt tog sin början. Evolutionen hade sedan sin gång och till slut så ledde den fram till att människorna kom. Min teori går ut på att varje människa har en själ som är odödlig. Själen är ens Jag och innersta väsen. Själen är den som gör att vi har förmågan att tänka. Men vad händer då egentligen när vi dör? Jo. Kroppen vi har just nu förmultnar ju så småningom i en grav någonstans, men våran resa fortsätter redan långt innan, den påbörjades faktiskt redan innan våran nuvarande kropp existerade.

Själar har inte alltid funnits, utan dem skapade Gud för att vissa djur skulle få förmågan att tänka och göra andra saker än att bara överleva. Nya själar skapas inte varje dag utan är en längre process än ett fosters utveckling.
När vi dör så vandrar själen alltså vidare till ett ställe som har många namn. Vissa säger himmelriket, andra kallar det för nästa ”rum” eller nästa värld. Jag kallar det för himlen eller övre världen. Inget speciellt rike, inget som alla lever i frid i och allt är vitt och fluffigt och Gud leker med alla oss själar. Utan mer som den verkliga världen där allt en gång grundades. Här lever själarna under Guds vakande öga. Och nej, Gud behöver man inte kalla honom, utan man kan kalla honom för ledaren, skaparen, herren, du eller ”han där borta/uppe”.
När en själ har skapats så lever den i den här övre världen. Man kan här se ner på det vi kallar Jorden och hålla koll på oss människor. När man nu vill kan man välja att gå ner på jorden och bli en människa med allt vad det innebär. Man kommer då inte ihåg något av den övre världen och man är helt fokuserad på denna världen. När kroppen sedan dör så kommer själen tillbaka till den övre världen igen och är då fortfarande samma själ som den var innan den gick ner till Jorden, fast med mer erfarenheter då alltså. Det är när två själar möts som har träffats med tidigare kroppar eller uppe i den övre världen som fenomenet som vi kallar Deja Vú inträffar. Själarna känner helt enkelt igen varandra och vi människor får känslan av att vi känner personen eller har varit i en liknande situation innan, fast det egentligen bara är själen som varit det. Känslan när man pratar med någon och man känner sig lugn av att bara vara i närheten av den personen, beror på att det är en gammal och erfaren själ som inger förtroende.
Om nu en själ inte vill tillbaka till jorden direkt efter hemkomsten till övre världen så behöver den inte det. Det finns fler själar än människor och flera av dem finns på jorden utan en mänskligt synlig kropp. Dessa kallar jag andar och/eller skyddsänglar. Andar är ofta en sådan själ som är missnöjd med en situation och som inte vill väl till 100 % även om den inte har målet att skada någon. En skyddsängel är alltid en gammal och erfaren själ som vakar över, oftast en levande släkting till sin senaste kropp på jorden. Skyddsängelns uppgift är att gå med människan och se till att själen inte tappar hoppet. Kanske få personen att undvika en situation som hade lett till något som man inte vill ska inträffa, eller att just det händer. Slumpen existerar alltså inte, det är skyddsängeln som ”visar” din själ det som du behöver veta och som kan stärka dig inför framtidens prövningar. Skyddsängeln kan vaka över flera andra själar inuti kroppar samtidigt, men de måste leva relativt nära varandra eftersom en själ aldrig kan dela på sig. Måste själen göra sig synlig för att undvika eller skapa en situation, eller bara tappar kontrollen, så blir synen vi människor ser den senaste av de kroppar som själen levt i.
Vad har då skaparen för uppgift i den övre världen och här nere? Jo, jag anser att han är som allas fader och tar hand om dem som sina egna barn. Hans kärlek räcker till alla och hans största önskan är att alla själar ska må bra. Här nere är hans uppgift att ge själarna hopp och överlevnadsinstinkt. Om en själ behövs så kan han med hjälp av skyddsänglarna enkelt ordna att kroppen dör så att själen än en gång kan vandra vidare.

Enligt min tolkning så märker ni nog att livet här på jorden inte är det huvudsakliga livet, utan det är livet i den övre världen. Varför vi människor lever här på jorden är en helt annan existentiell fråga som jag inte har plats att besvara just nu.