Ätstörningar

Som ni säkert vet så finns det flera olika typer av ätstörningar, men det som inte är lika välkänt är att flera tjockare människor har problem med anorexi. Anorexi är för många när man väger för lite än vad som är normalt, och samtidigt inte äter. Det man ofta inte tänker på är att tjocka personer som inte trivs med sig själva helt enkelt kan sluta äta och på så sätt få tillståndet anorexia nervosa, utan att folk egentligen kanske inte märker något. Man förknippar oftast bulimia nevrosa och anorexia med smala personer, och hetsätning med tjocka personer. Detta är en skev verklighetsuppfattning!

Ätstörningar hänger ofta ihop med depressioner, och de kan även komma och gå i perioder. Samhället är så fokuserat på att alla ska vara smala, så jag kan förstå att de som inte är det kan må dåligt över det och i vissa fall utveckla en depression som senare leder till en ätstörning. Då matbutiker idag säljer fler och fler low-fat, less sugar, light och andra sådana produkter så visar det ju på att samhället är anpassat för smala. Även tidningarna pressar på. Inte sällan ser man rubriker om hur man snabbast ska gå ner 10 kg, eller hur man får den snyggaste kroppen inför sommaren. Den smala kroppsbilden är ett faktum. Problemet är att det inte stannar där. Trots att de flesta tonåringar är smala redan så tar även de till sig kritiken och idag ökar antal fall med ätstörningar samtidigt som det kryper längre ner i åldrarna.

Flera av mina vänner, som är smala, har problem med maten och äter inte som de borde. Detta har påverkat även mig som alltid varit väldigt smal. Tidigare tränade jag ganska mycket, och sedan jag slutade med det, pga en skada, har jag alltid haft en ångest över att äta då jag inte kan träna. Visst, jag går inte upp ett kilo av att inte träna, men ångesten finns där i alla fall. Illamåendet, ångesten och maten bara växer i munnen. Det hela slutar med att jag snabbt trycker i mig maten för att kunna gå från bordet så jag slipper tänka mer på mat. Jag spyr inte upp maten - ännu, men inte sällan känner jag mig frestad, även fast jag har en extrem fobi för att spy, att bara sätta fingrarna i halsen och få slut på illamåendet. Hetsätningsstörning är inte så vanlig bland sådana som jag, men det utvecklas oftast till Bulimi om man inte tar tag i det. jag är varje dag rädd för att just denna dag ska bli dagen då jag ger upp för illamåendet och kör fingrarna i halsen.

Jag säger såhär. Strunta i vad samhället skriver och visar. Det är inte de som bestämmer över Ditt liv och huvudsaken är att Du mår bra. Precis som Du är!
Bli inte som mig, det är så sjukt svårt att komma ur det, och det är sjukt mkt svårare än alla tror att gå upp i vikt på ett normalt sätt nu när det knappt finns någon annan mat än light och less fat att köpa.

Har du redan problem och inte kan ta dig ur dem, sök hjälp! berätta för vänner och familj, be dem stötta dig.

Kriterier för hetsätning enligt DSM-IV (aningen omskrivet på förståeligt språk):
1. äter snabbare än vanligt
2. äter tills man är obehagligt mätt
3. saknar förmågan att känna fysisk hunger
4. äter ensam då man itne vill visa hur mkt man äter
5. känsla av äckel inför sig själv, pga ätandet
6. finns en påtaglig oro pga hetsätandet
7. hetsätningen förekommer 2 dagar/vecka under flera månader
8. personen anser sig själv ha förlorat kontrollen över matintaget