30 april 2008

Beijing OS

Jag kanske går emot allas åsikter nu men jag tycker faktiskt itne att Sport och politik ska blandas ihop. Det har varit klart att Kina ska ha OS 2008 sedan 2000 och ända sedan dess har man vetat att Kina är kommunistiskt och inte så demokratiskt som de påstår sig vara.

Kina har kostat på sig BILJARDER svenska kronor för att rusta upp Peking, bygga tunnelbanor, skyskrapor, hotell, OS-byn, Arenor, Motorvägar, snygga till hela området som är flera mil i diameter, lära folket engelska m.m. Jag tycker att det är liiite sent att börja klaga nu. Flytta OS tycker endel. till var? Inget annat land har arenor klara så det räcker, och Kina har satsat så mycket på detta, det betyder så mycket för ett land på uppgång. Bojkottas OS så kommer med säkerhet Kinas ekonomi att sjunka. Vilket kommer drabba hela värden då praktiskt taget alla I-länder är beroende av Kina och dess företag. Folket som fått flytta på sig till förmån för OS kommer inte att få det bättre, snarare tvärt om. Deras framtid är beroende av ett Kina som går uppåt, inte neråt.
Är ni beredda att gå så långt bara för att ni inte ser en annan lösning i Tibet-konflikten? Alla andra konflikter då? Där finns det inget OS att bojkotta, så varför försöker ni inte lösa detta på samma sätt? Vägra köpa varor som tillverkas i Kina istället. Uttala er öppet om att Kina som demokrati inte har mänskliga rättigheter och liknande. Men OS.. visst det ligger till varje enskild idrottare att bestämma om de vill avstå, det kan inte ett lands regering bestämma. tycker iaf inte jag.
Ja, jag är för OS i Beijing och jag tycker och tror att Tibet, och allt annat kina står till skuld för kan lösas på bättre sätt än att bojkotta hela OS.

Tomt

Jag vet inte, men just nu känns allt så.. jag vet inte. Tomt är kanske inte rätta ordet att beskriva det, men jag kan inte komma på ett bättre.
Jag flyger till London ikväll. Jättekul tänker ni kanske, men jag har ingen lust längre. Jag mår illa av stress, jag förlorar i vikt, jag gråter hysteriskt flera gånger om dagen, jag låser mig för vännerna och låtsas att jag är glad. Men visst, jag ska försöka ta det lungt, och jag tror att väl där så kommer jag få det kul. Även om våran tighta grupp bråkar just nu så tror jag (och hoppas) att det hela löser sig när vi väl kommer iväg. Det känns bara så fel nu innan, och jag behöver verkligen plugga. verkligen jättemycket!

På ett sätt ändå så mår jag bättre än någonsin tidigare, även fast kroppen mår sämst så mår jag ändå bra, innuti. Det har jag inte gjort på mycket länge och jag tror att det kallas självförtroende. Vilka tankar ni än får om mig när jag skriver massa eppiga saker så kan ni vara ganska lugna, jag komemr inte göra något överilat för i grund och botten så mår jag faktiskt bra. Jag följer mina drömmar och jag är på väg att lyckas. Vägen krånglar lite men hey, jag ska klara det såå.. vem bryr sig om vägen är lite krånglig? Hitta ditt mål i livet och go for it! Du kommer känna dig så mycket bättre om du bara har ett mål du jobbar emot. Ett realistiskt mål alltså.

Dagens projekt är att packa, städa rummet, göra matsäck, plugga matte och säga hejdå till vännerna. Packlistan är ännu inte skriven och rummet är kaos, matten vill vi inte ens prata om. haha. Men skitsamma, jag ska packa fast jag mår fruktansvärt illa just nu, och det ska jag göra alldelles strax. Alltså när jag är klar med detta inlägg. Vilket jag är nu, tror jag. haha.

Ha det supermegajättebra här hemma över Valborg och extra lång ledighet, så ska jag försöka att ha detsamma i ett annat (och vackert) land. Puss på er alla <3

"Man ska bo i Kiruna, för om man ska nånstans så kan man köpa husvagn!" - Stefan 7 år (puss på dig <3)

29 april 2008

London, Kina

Imorgon åker jag till London med mina konfaassistentkompisar, vår präst och våran ungdomsledare.
Vi kommer säkert ha det jättebra. Jag kommer tillbaka hem på tisdag eftermiddag, vilken är min pappas födelsedag. Grattis på honom ;)

Just nu letar jag info om Kina och mänskliga rättigheter, om vad KINA säger i frågan, men hittar inte så mkt för alla sidor är emot dem. Jag ska vara Kina i ett rollspel och måste ta reda på vad de säger.. das ist nicht so gut ;/

Ska försöka skriva något imorgon innan jag åker. Om jag inte hinner så är detta ett farväl för en vecka. Ha det bra, kommentera gärna gamla inlägg och så vill jag ha tips att blogga om! (seriösa sådana)


"Det finns en spak! DÄRNERE!"

27 april 2008

Skolarbete .__.

Det är inte klokt hur mycket man har innan skolan slutar för alltid. Lärarna prackar på en hur mycket som helst, är säkert för att jag slutar snart och då har jag råd att vara helt sönderstressad. bah :(

Detta ska jag göra innan 22 Maj:
* Åka till England 30 april - 6 Maj
* FN-rollspel på Slottet
* Matte C nationellt prov
* Filmkunskapsprov
* FN-prov
* Svenska C - lansera en produkt
* Svenska C - intervjua en arbetsgivare
* Svenska C - Prov svåra ord
* Svenska C - hålla ett tal
* Religion - Jämföra två eller tre religioner (ca 2-3 sidor)
* Samhällsarbete - skriva ett PM om ideellt arbete ~ 12 sidor


Jag vet fan inte om jag klarar allt detta ;/ och de bara kommer på mer saker att göra hela tiden. Min pappa som är gymnasielärare på en annan skola tycker det är helt sjukt förmycket för såhär dags ska det börja lugna ner sig. Men nejdå, de ger oss mer. jävla lärare .__.

26 april 2008

I Guds närvaro

Inget kommer någonsin bli som det var förut, det är bara att acceptera. Men man kan gå vidare och dra lärdom av sina erfarenheter för att se till att inte göra samma misstag igen. Jag hade lovat mig själv en sak, jag bröt den - och mådde jättebra, ett tag. Sedan sjönk jag längre ner än jag var innan. Det håller inte för alltid, det är som att ta en dextrosol. Först stiger blodsockret snabbt och sedan sjunker det tills det är lägre än det var innan du tog tabletten. Jag ska inte göra om samma misstag igen. Jag ska inte, jag ska inte. Det gick så lätt, så enkelt och jag var så försiktig, men ändå skulle jag aldrig gjort så från allra första början. Det är försent att ändra på nu, men jag tänker inte göra samma misstag igen. Vi människor har fått en hjärna som kan minnas och fundera ut saker, det ska jag använda till min fördel. Aldrig mer samma misstag.

Igår, eller inatt var det kanske, så fick jag flera gånger den där känslan som jag inte så många gånger tidigare känt. Även fast vi var tre personer så kändes det som att vi förstod varandra fullkomligt. Även om jag inte visste vad som tyngde de andra så fanns vi alla där - tillsammans. Den kvällen insåg jag flera saker som jag inte kommer ta upp här då det är aldelles för privat, men en sak kan jag säga. När vi satt där och pratade kände jag att vi tre inte var ensamma i den lilla kyrkan i Uskavi. Det satt någon i främre delen som förstod, tröstade och lyssnade. Ni som inte är troende i någon religion kommer aldrig förstå den känslan av total närvaro, men ni som tror, ni förstår vad jag pratar om. Det gav mig ett sådant inre lugn, fast jag är livrädd för övernaturliga saker och jag har fortfarande kvar det lugnet inom mig. Det ger mig kraft, en kraft att följa min vilja, mitt mål. Målet jag kom fram till igårkväll. Jag följer mina drömmar, jag går efter min vilja, och ingen ska hindra mig från att vara den jag är, eller försöka ändra mitt sätt. Jag är jag, och jag har både vänner och Gud med mig.

Alla dagar till tidens slut.

24 april 2008

Tappar fotfästet

Jag vacklar
tappar fotfästet
darrar
skälver
vet inte var jag ska ta vägen
orkar inte
vill inte

vågar inte

Var tog allt vägen?
allt bra
allt vackert

allt

fumlar
vacklar
trillar
orkar inte mer!

Att inte vara redo

Jag vet inte, allt känns så förvirrat just nu. Jag har massor att göra i skolan, men solen skiner och det börjar bli varmt ute, så varmt att jag kunde cykla hem utan jacka idag :)

Men ändå har jag den här känslan. Det känns bara inte bra. Jag vet inte vad det är det bara känns.. fel. hemskt fel. Eller kanske inte fel, det kanske är känslan av att allt snart är slut, och att allt jag känner till snart kommer att försvinna. Det kanske bara är insikten jag drabbats av, insikten om att framtiden knackar på dörren och att jag snart kommer gå och öppna. Kanske är det insikten om att jag borde släppa taget, om flera saker. Bara.. släppa taget om allt egentligen, flyga fritt istället. Ändå vill jag inte släppa det, inte nu, inte imorgon, inte alls. Jag vill vara kvar i den där verkligheten som ver verklig för ett år sedan. Jag vill inte bli vuxen, ta studenten och släppa taget. Jag vill inte gå vidare alls, men jag måste. Jag kommer tvingas till det. Jag har antagligen redan förlorat den som betyder mest för mig, men ändå släpper jag inte taget om tanken att jag inte förlorat det. Varför är det så förbannat svårt att släppa taget om någon man bryr sig om? Okej, svara inte på det där, jag förstår det fast jag inte gör det. på något sätt. Kommer jag någonsin att få se dig le igen?

Jag är inte redo. inte än, inte nu, inte alls..

23 april 2008

På andra sidan järnridån

Budapest, en stad full av historia. Men även en sliten stad på uppgång efter kommunistregimen. Till skillnad från andra länder bakom järnridån ger Budapest ett intryck av nutid och det är en stad som har återhämtat sig.

Stämningen i klassrummet är munter. SP3D har just fått reda på att en klassresa till Ungern är inplanerad och luften darrar av förväntningar. Hela klassen ska åka till Budapest. En stad som legat bakom järnridån. En stad fylld av historia. Förväntningarna är många och jag som älskar historia kan inte låta bli att fundera över 1900-talets oroligheter med krig och ockupation som Budapest fått utstå. Liksom andra länder jag besökt som legat bakom järnridån så förväntade jag mig en nedsliten stad, en grå stad på väg att återhämta sig till västvärldens standard.

Väl framme i Budapest kastas vi direkt in i den bistra verkligheten för alla större städer. Bilköer. En hel motorväg avstängd för ett statsbesök och detta orsakade såklart kaos för den lokala befolkningen i flera timmar. Överallt hörs sirener från polisbilar och ambulanser som antagligen är på väg att reda ut en av många trafikolyckor som sker dagligen. Poliser och vakter finns överallt. Detta hänger kvar sedan kommunismens dagar då kontrollbehovet var stort och ingen litar ännu på någon annan. Ungrarna är otrevliga mot turister, i alla fall de som inte kan engelska, vilket 99 % av befolkningen inte verkar kunna. Tyska fungerar bättre då Ungern länge varit en del i kejsardömet Österrike-Ungern, men även med tyskakunskaper är det svårt att få fram det man vill. Att de inte skulle kunna så bra engelska hade jag förväntat mig, men den brist på förståelse och hyfs som ungrarna hade förvånade mig. Som i de flesta andra öststater är klädstilen västeuropeisk men tio-femton år efter oss. De har en salig blandning av rosa trikåer, fuskpälsar, lila klackskor och slickade frisyrer. Det kändes precis som att vara tillbaka till åren i början på 90-talet. Servicen är inte alltid den bästa utan man ska sköta sig själv och inte inkräkta på andra. Ber man om hjälp i hotellreceptionen ska du inte bli förvånad om de inte kan hjälpa dig.
Som alltid när jag besökt länder i östra Europa så har alltid trafiken varit lika kaosartad. Ungern är inget undantag då jag aldrig sett ett liknande sätt att köra bil. Vi mötte flera övningskörande och jag tycker nästan synd om de som måste köra i en stad med sådan brist på trafikregler. Jag upphördes aldrig att förundras över bristen på trafikregler då ungrarna alltid kom med nya och knäppare idéer allt eftersom veckan gick. Taxichaufförerna var oftast hjälpsamma – om de förstod vart du ville åka. Priset betalades per taxi och i distrikt. Men man var tvungen att se upp för att de inte skulle lura en då de inte tvekade att ringa efter polisen. Trots all ohyfs och brist på regler har Budapest en historisk charm som flera östländer inte har. Mängder av gamla och väldesignade hus skymtar förbi genom bussrutan när vi snabbt glider genom staden. Stora torg, minnesmärken och statyer syns både mitt i centrum och i bostadsområdena. När bussen klättrat upp för en backe till slottet, får vi en enastående utsikt över Budapest. Och det är ingen dålig syn. Ena halvan av Budapest, den såkallade Pest, är helt platt. När vi står på den bergiga halvan Buda, så ser vi hela Pest breda ut sig på andra sidan Donau. Det är en mäktig syn då jag inte kan se stadens slut och jag överallt ser vackra kyrkspiror, katedraler och basilikor sticka upp och göra stadens silhuett mycket vacker i såväl dagsljus som skymning. Det gröna och mer kuperade Buda är inte mindre ståtligt. Det märks tydligt att det är Budapests Östermalm då välplanerade trädgårdar med välpolerade hus står på rad. Parkerna är helt fria från skräp och flera gånger ser jag invånare som trots att de har bråttom inte kan strunta i om det ligger skräp på marken. De stannar och plockar upp det innan de skyndar vidare. Tänk om det vore så i Sverige med, vad snyggt och rent det skulle vara då.
Alla ungrare har en dröm. En dröm om ett enat Ungern som kan konkurrera med Västeuropa. Drömmen om Ungern som gick så långt att 10 000 tals studenter demonstrerade 1956 och flera av dem gick sin död till mötes för att få ett enat och demokratiskt Ungern. Om ni åker till Ungern, gör då det för historians och kulturens skull, och ni kommer inte att bli besvikna. Besök Budapests hjärta – Hjältarnas Torg och förundras över hur stark Ungrarnas tro på sig själva och deras hjältar är. Upplev historia och kultur där den är som starkast. I Ungern, i Budapest och på Hjältarnas Torg.

17 april 2008

Studenten närmar sig..

Nu närmar sig studenten med stormsteg och jag blir mer och mer nervös.

Högskoleprovet är gjort och jag fick fler rätt än förra gången och jag hoppas att jag höjer mig lite i snittpoängen. Ansökningarna till Universitetet är klara och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag kommer in på det jag har sökt (röntgensjuksköterska). Betygen borde räcka och högskoleprovsresultatet är högre än förra årets poäng, så jag vill verkligen komma in nu.

Igår köpte jag min studentklänning, det är helt underbart att ha det klart och klänningen är jättefin. Köpte den på MQ för 599:- och den är vit med ett svart fastsytt "skärp" med rosett. Skolrna är svarta ballerinaskor med vita prickar på som jag köpte i Ungern på New Yorker som är en helt underbar affär.

Studentmössorna kom till skolan idag, eller ja, i alla fall några och min klass var inte en av de klasser som fick sin mössa. synd, men vi får hoppas att de kommer imorgon för jag vill vill vill ha min mössa nu.

Det är inte klokt hur fort det går. det känns som igår när jag började ettan på gymnasiet och inte alls fattade systemet, kom försent för att jag inte hittade rätt sal och bytte klass. Nu är det snart dags för den sista Krampen som jag hoppas att vi vinner, och sedan är det två dagar kvar så springer jag ut genom dörrarna, ut på gatan med mitt betyg i handen och behöver aldrig mer komma tillbaka, om jag inte vill såklart. Gymnasiet avklarat, och jag kan säga redan nu att mina betyg kommer vara hyfsade, men jag måste såklart kämpa på med de sista sex ämnena nu med.
Måste köpa balbiljetter imorgon och så måste jag fixa en balklänning. Och så ska jag köpa biljett till studentkvällen på frimis. snacka om att det kostar att vara student!

Alla börjar fråga mig vad jag vill ha. Kommer ni på något bra att önska sig? jag har absolut ingen aning vad jag vill ha. Vad fick ni (om ni tagit studenten då)?


"Tiden har vingar, men ändå kraschar den ibland"

konsten att behålla koncentrationen när man har skolarbete

Ja, har någon ett tips så mottages det gärna. Jag borde plugga nu som ni kanske förstår, jag har väldigt mycket, men jag orkar helt enkelt inte. jag borde med berätta om resan till Ungern som jag nyligen kom hem från, men jag är helt slut och har varit det sedan resan. Det är en pina att ta sig upp ur sängen och det spelar ingen roll hur länge jag sovit. Jag vaknar aldrig till på dagen och jag känner mig bara tung i kroppen och mest huvudet. Trots detta så har jag jättemycket skolarbete som behöver göras och jag gör.. ingenting. Jag bara sitter här och lyssnar på en ballad på kinesiska (låten är faktiskt bra!) som jag köpte när jag var i Kina i höstas. kan berätta mer om Kinaresan om ni vill det såklart.

Idag har jag gjort många saker som jag inte borde göra. Svenskan var inställd och istället för att åka hem och plugga så åkte jag hem och åt muffins. efter muffinsen blev det en film (The Holiday <3)>

så snälla, ge mig tips på att plugga. jag kör redan med personliga belöningar i form av muffins, tid med kompisar m.m. men det funkar inte längre för jag äter muffins utan att ha pluggat och bestämmer med kompisar fast jag ine pluggat. haha, men det är ju faktiskt roligare och det är studenten om 2 månader.

kom på något åt mig! puss på er


"Rött är som orange.. fast rödare"

05 april 2008

Körslaget

Nu är det såhär! ALLA RÖSTAR PÅ LAXÅ! OKEJ?!

Min musiklärare är med och en kompis sjöng solo idag, skiitbra är de, så RÖSTA RÖSTA RÖSTA! <3


Iih, sedan var Brolles kör riktigt bra, och Canz. Men strunta i dem, Laxå liksom.. WOWOOOH!



04 april 2008

Klockan tickar...

Tiden går snabbt så här års. Det känns som man har hur mycket tid som helst och så säger det "poff" och så är det inte ens två månader kvar till studenten. Varför kan ingen styra tiden? Jag vill resa tillbaka till när jag gick i trean, var 9 år och lekte på skolgården. Samlade på Pog och Back Street Boys-kort. Jag vill kunna hålla min mamma i handen, krypa upp i hennes knä och kolla på fångarna på fortet igen. Jag vill ha Harry Potters öde dolt framför mig, jag vill inte veta om världens plågor, om krig och svält. Jag vill leka med mina gosedjur och vara fullkomligt lycklig igen. Varför är det så svårt att inse att inget av det man haft någonsin kommer tillbaka? Varför väntar vi fortfarande på det, när vi innerst inne vet sanningen. Sanningen att det aldrig kommer bli som förut. Vi kan bara hoppas att vi kan få det lika bra igen, i framtiden, om vi har tur. Men ändå vill jag vara liten igen, och sitta i min mammas knä, låta henne krama mig som hon gjort så många gånger förut. Jag önskar mig något som jag aldrig kommer att få, och ändå förlorar jag inte hoppet. På något sätt tror jag fortfarande att det är möjligt för allt det gamla bra att komma tillbaka. Jag kanske är svag, jag håller fast vid minnen som aldrig kommer igen, men på ett sätt gör det mig starkare. Det får mig att kämpa, att aldrig ge upp, att aldrig förlora hoppet om en bättre framtid. Hoppet är det sista som överger människorna, det är när man förlorat det som man har förlorat allt.

"Alla kan inte nå världsmästarhöjder, men alla kan slå personliga rekord"

01 april 2008

Att gå på fotboll med skoskav

Okej, fotbollen var igår om jag ska vara ärlig, men det var då jag fick mitt skoskav. Fem blåsor på samma häl. uuuh, det gör ont, ont, ont! Allsvenskan drog iaf igång för ÖSK igår och såklart var jag där, mitt i klacken. Jag gick hela vägen till arenan, vilket tar ca 1 timme, och såklart lyckades jag få jätteskoskav och det gör supermegaont. Jag var iaf med Jennie, Anna och Sophie och det var bra. Matchen var helt underbar och vi hoppade och skrek så vi blev hesa. När segermålet kom så var det en total lycka, även för en skåning som på sin allra första fotbollsmatch någonsin stod i "fel" klack (ÖSK mötte trelleborg), men Jennie var glad i alla fall och sjöng med i sången "alla vi som älskar svartvitt hoppar nu" och hoppade såklart upp och ned med alla andra.

Det gulligaste jag sett på länge var precis innan matchen då speakern sa åt alla att kolla på TV-skärmen och så kom texten upp: "(namn) vill du gifta dig med mig?" det var SÅ GULLIGT. och så zoomade kameran in honom när han vände sin flickvän mot skärmen, sedan texten igen, sedan paret, och då hade han gått ner på knä, för när hon vände sig och så såg hon chockad ut, och sedan sa hon ja <3>
och såklart vann ÖSK sedan, rättvist, fast TFF pressade på massa i slutet, men fenomenet peter Westman räddade med en rejäl fotparad. Bra Westman.

Skulle sedan gå hem, men det var så jobbigt för skoskavet var hemskt, men jag kom iaf hemstapplande runt kl 22 och då var det plugg jag försummat för att gå på matchen till kl 1.

Jag tror inte ni inser hur mkt jag älskar fotboll, och speciellt ÖSK. Jag struntade i att plugga - utan att få dåligt samvete. och jag har dåligt samvete när jag är i skolan för att jag inte kan plugga. haha. Fotboll är allt. Det är skratt. gråt. förtvivlan. glädje. och såklart.. kärlek. 22 man och en boll, att de kan betyda så mycket.

vilket lag håller ni på, och vilket tror ni vinner årets allsvenskan? och vilka åker ur?
jag håller såklart på ÖSK och lite LSK och IFE, men jag hoppas att IFE vinner och LSK och Norrköping åker ur.



"Hela bollen måste ligga stilla..."