sista salstentamen

Det börjar kännas på riktigt nu! Idag skrev jag (förhoppningsvis) min sista salstentamen på hela utbildningen. Det känns inte som att jag snart är färdigutbildad sjuksköterska, för jag känner mig inte mer redo att möta patienter än vad jag var för tre år sedan när jag precis påbörjat min utbildning. Självklart har jag fått in ett och annat innanför pannbenet under de tre år jag läst på universitetet men i skrivande stund är mina känslor inför arbetslivet rätt blandade. Det är med en skräckblandad förtjusning jag närmar mig min utbildning och jag kan bara hoppas och lita på min egen förmåga att anpassa sig och lära av alla tillfällen. Jag är definitivt inte färdig med min utbildning och jag kommer aldrig, så länge jag lever, att vara det heller. Men jag börjar ändå på något sätt känna mig mer och mer redo att gå ut i arbetslivet, hitta min plats där jag kan fortsätta att lära mig och utvecklas i samverkan med patienter och kolleger för att ge bästa möjliga vård till de som kommer i min väg.

Så nu, när sista salstentan är avklarad och jag har fyra dagar utan något schemalagda lektioner eller uppgifter. Vad gör man med fyra hela dagars ledighet när man vant sig vid att aldrig vara riktigt ledig och alltid ha något man "borde" göra. Jag vet inte, men en sak är säker. Jag kommer sova tills jag vaknar av mig själv och inte ställa någon klocka, för det är jag värd.

C-uppsats!

Just nu är jag så jättenära att uppfylla en av mina största drömmar. Sedan jag var 6 år har jag drömt om att arbeta inom vården och hjälpa människor som mår dåligt. När man läst klart termin 3 på sjuksköterskeprogrammet så är man färdig undersköterska så jag har redan i ett år arbetat med att vårda sjuka människor men jag har aldrig haft det stora ansvaret att ta hand om en avdelning. Om drygt tre månader har jag det ansvaret och jag kan inte riktigt förstå att jag tagit mig så här långt. Vägen har varit krokig och haft många hinder. Jag tog ett välbehövligt studieuppehåll förra hösten och mina klasskamrater blev legitimerade sjuksköterskor i juni, och självklart känns det lite surt att jag inte var där då också, men jag behövde ta den hösten och göra andra saker. Det har gjort att jag lärt mig otroligt mycket, växt som människa och det har jag haft nytta av sedan. Mina praktiker som var darriga innan jag tog uppehållet och jag var nära att missa dem, och efter uppehållet har det bara varit min rädsla att missa fler praktiker som gjort att jag inte vågat ta för mig lika mycket. Min första praktik i termin 5 gick så bra att jag fick sommarjobb där och nu för mindre än en månad sedan ringde chefens chef och erbjöd mig fast tjänst som sjuksköterska inom verksamheten. jag går ut i januari och jag fick erbjudande jag inte ens sökt redan i september. Jag blev otroligt glad och det visar att mina sjuksköterskekolleger den sommaren inte bara sa att de ville ha mig som kollega utan de menade det.

C-uppsatsen flyter på bra, hade handledning igår och jag och min skrivpartner har kommit längre än de andra grupperna och dessutom fick jag mycket beröm för mitt sätt att uttrycka mig i skrift. Jag har hört det många gånger av nästan varenda lärare när man måste lämna in skriftliga arbeten men det gör mig lika glad varje gång. Jag har en pappa som är lärare på gymnasienivå och som själv var bäst i sin klass med ett missat VG på hela sin utbildning (5,5 år). Pappa har funnits där sedan jag växte upp och det är tack vare att han hjälpt mig med språket hela mitt liv som jag idag besitter det språkbruk jag får sådant beröm för. Självklart läser pappa fortfarande igenom allt jag lämnar in men det är väldigt sällan han rättar språket i texterna, det är mer innehållet han kommenterar. Det lärarna inte behöver veta är att 8 sidor resultat i uppsatsen skrevs på en eftermiddag. Förarbetet tog två dagar iofs, men jag fixade ihop resultatdelen som de berömde så mycket på bara några timmar. jag sa att det tog tre dagar och över det var de imponerade.

Vi fick så pass bra kritik även efter de andra grupperna lämnat rummet så fortsatte vi prata lite och det gör mig så otroligt glad, att vi bestämde oss för att ta ledigt. Helt ledigt i hela två dagar! Jag ska passa på att städa lägenheten, baka och laga mat inför morgondagens släktträff och så ringde världens bästa mormor och bjöd in mig på lunch med henne och världens bästa morfar idag.

Så två dagar ledigt och sedan ska vi slutföra sista backen upp med c-uppsatsen och så har jag bara en kurs kvar =)

Lady Antebellum 24/7

Det är inte ofta stora artister kommer till Sverige, och det är ännu mer ovanligt att en vanlig svensk tjej får chansen att träffa några av sina största musikaliska idoler. Lady Antebellum är det största bandet inom country-genren i världen och deras hit Need You Now gav dem inte bara världens finaste muskpris (Grammys) utan även listettor runt om i hela världen. Ett band som tidigare varit mest känt inom USA blev nu en dundersuccé även i lilla Sverige. 

Jag som är ett stort fan av en viss country/pop artist vid namn Taylor Swift har under flera års tid följt både Taylor och Lady Antebellum när de klättrat uppåt både på topplistor och igenkänningsfaktor. Jag har varit uppe och streamat countrygalor live mellan 2-4 på natten för att se dem kamma hem priser och sjunga sin nyaste singel. Och när jag fick reda på att de skulle ha två konserter i Sverige så var jag oerhört ledsen när det gick upp för mig att jag hade en ovanligt tung arbetsvecka på jobbet just när de skulle spela här. Det fanns ingen möjlighet för mig att ta mig till Sthlm eller GBG, missa två arbetsdagar (och hitta ersättare för det!) samt att tåg gick inte så sent så behövde även sova över på hotell. Jag skulle missa ett av mina absoluta favoritband när de tagit sig ända bort till Sverige från Nashville, USA. 

Så döm min förvåning när en vän kontaktade mig att man kunde få gratisbiljetter och jag tänkte att jag kunde ge det ett försök. Det största problemet hade ju varit ekonomin eftersom tåg och hotell kostar en hel del samt biljetterna inte är direkt billiga. Och missa två dagars arbete skulle göra att jag gick för mycket bakåt ekonomiskt. Men en gratisbiljett kan göra stor skillnad och jag hoppade på chansen, vilket jag idag är otroligt glad över att jag gjorde. Fick mejl om att biljetten var min bara någon dag senare och bokade både tåg och hotell. pratade med en tjej på jobbet som kunde tänka sig att byta dag med mig så att jag inte missade någon dag på jobbet och bytte ett morgonpass till ett kvällspass så att jag skulle kunna hinna hem från konserten. Allt var perfekt, jag hade vänner att gå med på konserten, jag hade tågbiljetter, boende, gratisbiljetter och bytt pass på jobbet. Vad skulle kunna göra dagen ännu bättre? Jo. Min vän som tipsat mig om gratisbiljetterna smsade mig på fredagen innan konserten (konserten var en tisdag) och berättade att hennes kontakt som delat ut gratisbiljetter även gett henne 8 Meet & Greets att dela ut! Döm min förvåning när jag fick höra detta, då jag och min vän är stora fan till Taylor så hade de helt enkelt tolkat detta som att det är samma genre och att M&G då var perfekt till dem. Jag hade inte förväntat mig att de skulle välja att ge en av sina 8 M&G biljetter till mig, men när de frågade så fanns det inte en minsta tvekan inom mig att jag skulle säga ja. Jag var på jobbet just då och jag vet att mitt leende inte gick att sudda bort på hela dagen och jag minns att jag tänkte att det var en himla tur att jag lyckats byta pass på jobbet och ta mig till konserten, för det här är ett ögonblick jag aldrig skulle kunna leva med mig själv om jag inte kunnat åka. 

Vad gör man när man vet att man kommer träffa några av sina största idoler och förebilder? Vad ska man säga till dem? Ska man ta med sig något de kan signera? Vad ska man ha på sig? Tankarna snurrade i huvudet och jag var så nervös att jag skulle göra bort mig eller snubbla när jag träffade dem att jag nästan övervägde att inte åka. Såklart kom jag på bättre tankar som gjorde att jag kom iväg i alla fall. Jag köpte lite svenskt godis och packade in i ett paket till dem. För jag tänkte att jag förmodligen skulle ha svårt att få fram något att säga och att jag i så fall kunde prata om presenten. Det visade sig att jag fick rätt där, för när jag väl stod öga mot öga med tre till synes helt vanliga människor så tappar jag både talförmågan och förmågan att andas ordentligt. Knäna skakade och det kändes som tungan skulle kväva mig. Ett svart hål sög in mig i sin materia och slurp så var alla tankar i en enda röra. Min enda tanke var: SVIMMA INTE, DÖ INTE JUST NU! 

De är förmodligen väldigt vana vid fans som flippar ur totalt när de träffar dem. Det var ju inte så att jag grät hysteriskt eller skrek och hoppade upp-och-ned eller något. Det om något hade varit oerhört pinsamt i efterhand. Nej jag var precis som när jag träffade Taylor Swift - totalt mållös och stirrade med stora ögon på dem och log lite sådär tafatt. De hälsade på oss med att skaka hand och sedan frågade de om presenten jag höll i - om den var till dem. Såklart att den var, tänkte inom mig att man skulle svara lite sådär sarkastiskt att den var till deras bodyguard eller att jag bara hade den med för att retas, men som sagt var jag mållös och knappt talför så jag fick i alla fall fram ett: "yes, it's for you". De blev iaf glada och gav mig komplimanger för den fina inslagningen och när jag lyckades få fram att den var svenskt godis i det så kom det ett: "WE LOVE CANDY" som svar. De såg iaf glada ut. Som tur är såg de att jag höll i deras CD-omslag och frågade om jag ville ha den signerad. Det var tur för jag hade helt glömt bort att jag höll i den. Omslaget som deras livvakt hade fått hjälpa mig att ta ut ur fodralet eftersom jag skakade så mycket fick iaf deras signaturer och jag kände att nu var det pinsamt att vara såhär "awkward" så det var dags att fly fältet. Hörde att min vän fick ur sig ett "I'm sorry, I'm so starstruck" så om de inte redan fattat att vi var totalt chockade så vet jag i alla fall att hon fick fram det till dem. Så vi började snurra runt letandes efter utgången som vi fått förklarat till oss exakt var den skulle vara innan vi träffade dem, men allt det är som bortblåst, när Hillary lyckas ropa tillbaka oss och påminna oss att vi ska ta ett kort. Tänka sig, det hade jag helt glömt bort! Jag hamnar mellan Charles (som jag har en kändiscrush på för han är otroligt snygg!) och Hillary och de har båda armen om mig! Kändes lite sådär pinsamt för det var otroligt varmt den dagen och jag svettades både av värmeslag och nervositet så de måste känt det.. ohwell, finns inget att göra åt det nu i efterhand. Äntligen pekar de på vart man ska gå för att komma därifrån och vi börjar småspringa dit och Charles tar tag i mig och håller mig kvar för att säga det som får mig att minnas den här dagen med glädje och inte för att den var pinsam. "I just want you to know how beautiful you look today. That dress is amazing and I really love your headband. and your hair!" och så ler han åt mig. Jag får fram ett "thank you" och skyndar mig därifrån med ett leende. Jag tror att de alla tre förstod att vi var stora fans även om vi inte lyckades få fram det. Hade tänkt säga att jag älskar deras musik och att jag är uppe och streamar det online mitt i natten pga tidzonerna, men det fick jag ju inte fram. Men de verkade förstå det övergripande oavsett och jag är så tacksam för att de lyckas hantera situationen, vara lugna och förstående och sådär fantastiskt naturliga i det de gör. Hur tre personer i jeans och T-shirt kan frambringa så mycket känslor i mig förstår jag fortfarande inte, men det lyckades de med. 

Efter en fantastisk början på kvällen så köpte vi T-shirts och tog oss till scenen för att lyssna på förbandet. Helt ärligt så var han inte alls bra och hans musik gav mig huvudvärk. Det bästa med countrymusiken i sverige är att den drar mycket äldre och medelålders publik som inte står och trängs längst fram vis scenkanten. Det gjorde att vi kunde ta oss väldigt nära scenen trots att vi kom in sist i lokalen. Det var en intim konsert, en liten spelning, nära till publiken, inte massa scenombyten eller jobbiga effekter. Bara bandet, några instrument, vattenflaskor och så publiken. De lyckades verkligen med att frambringa en känsla av närvaro i hela rummet och de har alla tre en humor som lyser igenom i deras kärlek till att framträda. kvällens höjdpunkter var helt klart när de pratar med publiken och en kille skriker massa kommentarer och Charles är lite sådär smått fräck/ironisk när han svarar. Eller när Charles hoppar ner från scenen, springer längs med publiken och upp för trappen till balkongen för att hälsa på fansen där uppe. så otroligt gulligt av honom och totalt oväntat! De är som allra bäst när de sätter sig ner på varsin stol/pall och Dave ensam spelar gitarr (eller piano) och de tre sjunger. De behöver inte resten av bandet utan det är när de sitter där och bara sjunger som känslorna svämmar över och man riktigt kan se att de älskar det de gör. Just då, just där är de som bäst och de ögonblicken är det bästa på hela kvällen. 

Need You Now var såklart deras encore för kvällen och när de kliver av scenen utan att ha sjungit den så vet man ju att de kommer komma tillbaka och framföra den också. Då säger en äldre dam bakom mig besviket: "men de har ju inte spelat Need You Now.. *suckar* aja, dags att gå hem då..." hon verkade inte veta att artister ofta gör ett eller två extranummer så jag sa till henne att stanna kvar för de kommer komma ut och sjunga den låten nu. Vilket de också gjorde. Och jag kan bara säga att när de sjöng den låten så sjöng de bättre än de gör på skivan. Det gäller hela kvällen faktiskt. De låter så mycket bättre live än vad de gör på skivan, och det är få artister som är så bra! Under Need You Now så fick Charles syn på mig i publiken när jag gjorde ett hjärta med händerna, och han blinkade med ena ögat, pekade på mig och mimade "I heart you to" (!) Bästa avslutet på en av de bäste kvällarna i hela mitt liv.

Det var verkligen en "Perfect Day" och jag är förevigt tacksam för alla som gjorde det hela möjligt!

minnen

yeah. 430 days ago I was in Oslo, Norway with a friend and sightseeing since it was the day before the show and all. I knew Taylor had arrived to Oslo the night before since outside her hotel were a LOT of black mini-vans and I had friends that met her mom and band members on the street outside that hotel. It was FREEZING outside and I couldn't feel my toes all day.
But I never thought I would meet my biggest role model and that my dream would come true in just a few short hours.

This is what happened.
I've got to know a few girls from a Swedish fanpage (taylorswiftsweden.se) and we hade made a fan-project together. Or I had made it and they come up with the idea. And we decided to meet up and eat together the evening before the concert. We ended up at McDonalds just around the corner of the hotel Taylor was staying at and I'm very reserved so I didn't want to just hang outside her hotel all evening in hopes she would come out. I'm more the kind of person walking by VERY slowly hoping she would come out at that exact moment haha. (what are the chances that will happen?) so my hopes of meeting her were just a distant dream and I was so very happy to be able to see her in concert for the first time since she've never been to Scandinavia before. OK back to that evening. we were at McDonalds and the other girls wanted to go to her hotel and I was like "I don't wanna stalk her" and we decided to just walk by later that evening when we had eaten.
You know that feeling you get sometimes and you just HAVE TO DO IT and if you don't you're afraid something bad will happen? I got that feeling. Kind of. I just felt like if we should go by her hotel, we had to go NOW. and I just said to them in a middle of a conversation that we had to go, and luckily they were oh so happy to do so. and we went there, met four other girls at the hotel and we asked them how lang they've been there. and then the most srtange thing happen. Grant comes out with like four bodyguards and it's really strange since he never have bodyguards haha. and then I realize why because right behing Grant comes Taylor
in that moment everything just stops. The world isn't spinning anymore, nothing exists in this world than me, Taylor, the other girls, Grant and her bodyguards. The world is suddenly very very small xD I have no idea what she's talking about, but we're 10 girls there and all of us are just wonderstruck and staring at her, so she's talking like really fast and a little awkward. I'm so surprised this is happening that my brain just freaks out and I can't function. I just stand there with my camera in my hand - staring at her and not believeing she is really there. The bodygards are saying it's too cold outside and I remember thinking that this was the first time in many hours I didn't feel the cold. and Taylor suggest a group picture and Grant borrow a girls camera and then Taylor look straight at me, smiles and hold out her arm. I never move my feet, I'm like frozen since she came out of the door so she come to me, put her arm around me and pose for the photo. I never even let go of my camera to have my arm around her, I just stand there and ccan't believe this is happening. Is she really real?! yes, I can smell her. And then the picture is taken she let go of me, smile at me again and it seems like she's expecting me to hug her or say anything, but I never do I just look at her and then she's in the car and I've not moved or opened my mouth but I've met my one inspiration and the only rolemodel I've ever had. I never hugged her, I never got an autograph and I didn't tell her I loved her. But I think she understood me, and now little more that a year later I wonder if she saw that I was freaking out so much I just froze and that she came to me because of that. I don't know and will never know that, but we had a silent conversation and I got the feeling that she really did understand what I wanted to say but couldn't. And she made that day the best day of my life by just smiling at me and being so beautifully flawless ony she can be And I got pit the day of the concert and she clutched my hand in hers and held on while walking up the staircase to the scene. and I got a guitarpic from Grant at the concert. He's really awesome! when she sang Fearless and the lyrics "and I don't know how it gets better than this.." I cried and decided that I would see her live again and I idn't care what it would take to make it happen. That's the reason I got tickets to her last show at the Garden in NYC and went across the whole world for her. 430 days ago and I still remember it as yesterday. Thank you Taylor Swift for making my dream come true

CMA genom åren

Jag verkligen älskar utvecklingen hon haft och visst sjunger hon mycket bättre live nu än hon gjorde förr. Men jag saknar lite av den gamla Taylor som var fearless och sådär lagom charmig, när rösten inte riktigt höll i alla lägen och känslorna svallade. Hon har gått från att göra helt 'Okej' live-framträdanden till att göra dem riktigt bra. och ja, jag lyssnar på sånt här när jag plugelipluggar.

Tim McGraw - 2007 (CMA festival)

Our Song - 2007


Love Story - 2008


Forever and Always - 2009


Back To December - 2010


Ours - 2011

praktik

Har mindre än ett år kvar på utbildningen och det börjar kännas lite nervöst nu tycker jag. Jag tar väldigt mycket tid på mig att ställa om stora förändringar och en utbildning är en gigantisk förändring och en yrkesroll som jag håller på att växa in i, och jag är inte på långa vägar färdig med detta ännu. Kan inte förstå att det är så lite tid kvar, varför går tiden så fort för? och varför går den så oerhört långsamt?

Är ute på min fyra veckor långa praktik inom psykiatrin just nu. Det är väldigt intressant och lärorikt. Svårt på ett sätt då vi inte läst egentligen någonting om psykiatriska åkommor tidigare och en veckas föreläsningar (med föreläsare som inte var sådär jätteengagerande) inte är mycket att hänga i julgranen. men just nu lever jag psykiatri, går på praktik 8h om dagen (fem dagar i veckan) och övrig tid sitter jag med näsan i någon av de obligatoriska böckerna vi har att läsa till tentan som är om EN VECKA nu. jag tror jag dör lite här. och så har vi ett seminarie till snart också som det är massor att förbereda till.

Jag hinner inte riktigt andas känner jag och att konstant leva med psykiatriska problem är inte det allra bästa för mig just nu. Mina ät-problem har kommit tillbaka lite smygande och nu äter jag ca 3 ordentliga portioner mat, i veckan. jag faller i gråt för praktiskt taget ingenting och jag känner hur jag bleknar bort mer och mer. leendena är inövade och spelade, och jag går liksom på tomgång till den här praktiken är över och jag bara hoppas att jag orkar ta det sista rycket nu och klara av det här utan att bryta ihop fullständigt. Det som stör mig mest är att jag som alltid läser allting jämt och ständigt knappt kan klara av en enkel instruktionstext just nu. Jag läser men ingenting fastnar utan det går bara rakt igenom mig. varken skönlitteratur eller kurslitteratur går att läsa just nu och det är ett problem då jag har tenta om en vecka och seminarium på måndag. Frågan är om den tunga praktikplaceringen har hjälpt eller stjälpt mig både på kort och lång sikt.

jag tror dock att det är extremt nyttigt att vistas på den praktiken som jag är på trots att flera patienter uppvisar samma symtom som mig, för de mår sämre än jag gör och jag ska jobba för att inte må så dåligt. även fast det känns som man själv nått botten så finns det dom som mår mycket sämre och det i sig är en lättnad, och att få vara med och arbeta för att de ska må lite bättre känns jättebra. och visst, jag skulle absolut kunna tänka mig att arbeta inom psykiatrin men inte under en längre tidsperiod förrän jag kommit rätt i mitt egna liv. men trivs på avdelningen gör jag jättemycket. Jag har en bra handledare och övrig personal är toppen.

Eyes Open

Jag slutar aldrig att förundras över denna fantastiska människa, hon har lyckats igen! Denna gång har Taylor Swift skrivit en låt utifrån Katniss vinkel i Hungerspelen och trots att låten inte är i den stilen som hon vanligtvis producerar så är det här otroligt bra, kan vara så att det är en blivande favoritlåt faktiskt! Låten är skriven för filmens officiella soundtrack och det är även låten Safe and Sound som hon släppte 23 december. Låtarna liknar inte alls varandra musikmässigt och känslomässigt. I Safe and Sound är det mer relationer som framhävs mellan Katniss och Rue, Prim och Peeta. I Eyes Open är det mer Katniss som känner sig jagad av The Capitol. Bra är låten iaf, även om den läckt ut ett par dagar för tidigt, jag älskar den!
lyssna här

Everybody's waiting
Everybody's watching
Even when you're sleeping
Keep your eyes open

A tricky thing
As yesterday we were just children
Playing soldiers
Just pretending
Dreaming dreams with happy endings
In backyards, winning battles with our wooden swords
But now we've stepped into a cruel world
Where everybody stands to keep score

Keep your eyes open

Everybody's waiting for you to breakdown
Everybody's watching to see the fallout
Even when you're sleeping, sleeping
Keep your eyes open
Keep your eyes open
Keep your eyes open

So here you are, two steps ahead and staying on guard
Every lesson forms a new scar
They never thought you'd make it this far
But turn around, they've surrounded you
It's a showdown, and nobody comes to save you now
But you've got something they don't
Yeah you've got something they don't
You've just gotta keep your eyes open

Everybody's waiting for you to breakdown
Everybody's watching to see the fallout
Even when you're sleeping, sleeping
Keep your eyes open
Keep your eyes open
Keep your eyes open

Keep your feet ready
Heartbeat steady
Keep your eyes open
Keep your aim locked
The night goes dark
Keep your eyes open

Everybody's waiting for you to breakdown
Everybody's watching to see the fallout
Even when you're sleeping, sleeping

Keep your eyes open
Keep your eyes open
Keep your eyes open
Keep your eyes open

Hunger Games!

Nu börjar det närma sig till premiären av den film jag längtat efter ett bra tag nu! var just och hämtade ut biljetterna till smygpremiären som är en dag innan den vanliga premiären och jag är otroligt glad att vi har så bra platser! och en hel dag tidigare är ju inte helt fel heller när man längtat så länge :D

Nu fattas det bara en mockingjay pin som jag så galet gärna vill ha och så är jag nöjd

1 år sedan

För ett år sedan hände en av de allra bästa sakerna i mitt liv som jag någonsin upplevt. En dröm jag aldrig ens vågat drömma om gick i uppfyllelse lite av en slump och jag har fortfarande svårt att förstå att jag har träffat min allra största idol och förebild.

På kvällen den 8 mars 2011, på en trottoar i Oslo är Taylor Swift med livvakter och sin gitarrist Grant Mickelson på väg att äta kvällsmat och de träffar på mig och några andra fans. Hon pratar med oss, men får egentligen inga svar för vi är alla helt chockade att hon är där överhuvudtaget och hon får svamla runt lite, och när livvakterna skyndar på henne så föreslår hon en gruppbild.

fina minnen, så otroligt fina minnen <3
fattar inte att det har gått ett helt år! tiden bara flyger iväg och jag saknar dem jag lärde känna där. Johanna, Andrea, Felicia, Annina, Vilde... ni är alla helt fantastiska!

New York del 2

Efter Rockerfeller Center tog vi oss mot Penn Station för att kolla in Madison Square Garden och stannade först till på H&M på 5th Ave där jag köpte en röd kappa. Vi gick in på Macy's där jag köpte Taylors parfym Wonderstruck och sedan bar det av mot Times Square.

Times Square är en helt galen magisk plats som man bara inte missar när man är i New York och det spelade ingen roll vilken tid på dygnet man var där för det var fullt med folk oavsett. På natten lös alla tusentals reklamskyltar upp stället och den ena roliga affären efter den andra låg på rad. Bäst av allt. De stänger 11 på kvällen! Här besökte vi Hard Rock Café, Toys 'r Us och M&M store som var totalt sinnessjuk! Tre våningar med saker inspirerade av godiset M&M och det ena var galnare än det andra, helt klart ett måste om man åker hit!

Vi gick hem efter en lång dag med otroligt ömma fötter och jag kan erkänna att jag sov otroligt dåligt trots att jag var helt utmattad.



Söndagen började med strålande solsken och 18 grader varmt och vi bestämde oss för att åka till Central Park efter att vi ätit amerikanska pannkakor med blåbär och sirap till frukost. Vi gick till Times Square då jag ville se hur det såg ut på dagen och tog T-banan upp till Stawberry Fields, ett minnesmärke för John Lennon i Central Park precis utanför lägenheten han bodde i. Imagine-mosaiken är ett minnesmärke och det råder tystnad i där. Otroligt fint! Tyvärr hade jag slagit i knät i några metalläktare som var uppställda längs med gatan till Macy's Thanksgiving Parade så jag haltade genom halva Central Park - men det var helt och hållet mitt eget fel att jag är så otroligt klumpig.
Vi köpte lemonad och satt vid fontänen där de spelat in flera scener ur TV-serien Gossip Girl innan vi gick vidare mot Apple Store.





Apple Store var häftig och de hade gratis WiFi så jag kunde kontakta familjen gratis! Precis intill ligger en av världens största leksaksaffärer FAO Schwarz och där köpte jag en liten present till en vän som precis fått en liten flicka. T-banan bar söderut igen till Brooklyn Bridge där vi gick ända till mitten vilket är platsen där kortet togs. Man kunde se frihetsgudinnan från bron och det var en fin syn att se Manhattan därifrån. Vi gick vidare till China Town där vi åt ett kvällsmål innan vi tog oss till Union Sq där en stor mataffär lockar med lite muffins, färska bär, en yoghurt och lite andra amerikanska godsaker. Ute på torget där är det en julmarknad vi strosar runt i innan vi hittar ett Barnes och Nobles vilket är en jättestor bokaffär. Det finns ett helt våningsplan med ungdomslitteratur dvs. ung fantasy. Det är större än ni kan tänka er och både jag och min vän överväger att flytta in där med sovsäck och aldrig mer gå därifrån. Jag köper Iron Knight att ge till Emy och Inheritance som är sista boken i serien om Eragon.
Senare på kvällen ligger vi i sängen för att vänta på att AMA ska sätta igång och vi har en myskväll med det vi köpte i mataffären. Försöker förstå oss på amerikansk fotboll men det blir en snutt av Pirates 2 istället. Innan AMA (American Music Awards) så visas 60 minutes där de har en intervju med Taylor. Sjukt kul att kunna titta på det på "riktig" TV och inte online och detsamma gäller AMA. Jag är i rätt tidzon och i rätt land. Helt fantastiskt kul!

Resan fortsätter i del 3

New York del 1

Min dröm att korsa atlanten och besöka en av världens mest välkända stad blev verklighet i november 2011 när jag och en vän åkte till New York.

Vi landade på JFK vid halv tre fredagen den 18 november och tog sedan en shuttle in till hotellet som tog ett bra tag då det var extrema bilköer hela vägen in till Manhattan. Otroligt häftigt att första gången vi såg den välkända Manhattan skyline så var det i solnedgången och hela himlen var gul/orange och skyskraporna var helt magiska. Det blev McDonalds och ett besök på Grand Central Terminal och en matmarknad innan vi somnade i vårat lyxiga hotellrum.

Lördagen bjöd på strålande sol och ca 17 grader värme och vi tog tunnelbanan till Battery Park där vi åkte till Liberty Island och Ellis Island. Väl tillbaka på fastlandet tog vi oss förbi tjuren som vaktar Wall Street, åt en Pretzel och besökte Wall St. innan vi vandrade vidare till Ground Zero och varuhuset Century 21. Där höll Freedom Tower på att byggas som är 2/3 klart nu på platsen där tvillingtornen en gång stod.

Efter lite överläggning bestämde vi att då vädret var så bra så ville vi passa på att åka upp i en skyskrapa och då vi fått tips om att Rockerfeller Center var ett bättre alternativ än Empire State Building så blev det till att sätta sig på tunnelbanan för att åka uppåt på Manhattan. Ett stopp på Hamburger Heaven blev det där vi åt lunch, kalkonhamburgare som var helt magisk innan vi kom fram till Rockerfeller Plaza där även den berömda isrinken var i full gång, likaså den stora julgranen. Mitt emot Rockerfeller Center låg Radio Music City Hall där flera stora musikgalor går av stapeln. Häftigt att känna igen så många ställen trots att man aldrig varit där tidigare.
Vi åkte upp i Rockerfeller Center, i det sk. Top of the Rock som sägs ha bästa vyn på hela Manhattan och jag kan erkänna att jag nog håller med. Helt galen vy över flera av världens mest kända landmärken som Frihetsgudinnan, Empire, Central Park m.m.

Dagen fortsätter i del 2

en lång vinter

Jag håller på att skriva på min berättelse från New York, men det tar tid och jag vet att det är över två månader nu men jag har annat för mig.

Är tillbaka på sjuksköterskeprogrammet nu och det var så skönt med ett studieuppehåll, men det innebär att min hjärna tagit en semester som den inte är så villig att lämna. Jag har inte pluggat sedan maj och nu när jag började igen så är jag otroligt trött hela tiden för lärande tär på krafterna må jag säga. Det är tur att vi börjar med den valbara kursen och jag tycker det är otroligt intressant att läsa om barn för annars vet jag inte hur jag orkat med det här.
Termin 5 är jobbig men rolig och jag är bara glad att T3 och T4 är över för fy sjutton vad de är jobbiga! har Barn-HLR snart och det är sjukt kul och så får jag ta en tag i taget. bästa är att alla KTC är avklarade så ingen mer stress med det iaf! jag kan hantera blod och SCVP och suga track och sätta PVKer och allt annat och jag har både HLR och S-HLR och nu snart B-HLR i utbildningen med.

Jag längtar tillbaka och saknar New York något så fruktansvärt mycket trots att jag bara var där 5 dagar. Eller så saknar jag resandet för Israel/Palestina är också rätt lockande att åka tillbaka till. Eller London. och Paris. och Dublin....

fast nu har jag tågbiljetter till Sölvesborg i april så det är alltid något för då har fotbollsallsvenskan dragit igång igen och jag får träffa Jennie och då tror jag det känns bättre igen. man kan ju alltid hoppas i alla fall.

vintern är lååång och kall och jag är SÅ TACKSAM att det inte är så mkt snö i år. helt underbart.

Hunger Games

Fick som sagt trilogin om Hungerspelen i julklapp. Hade tänkt läsa dem ett tag men det blev aldrig så att jag tog tag i det. Jag har ändå hängt med en del på internet under filminspelningen av första boken och hade som mål att läsa böckerna innan filmen kom.

Först vill jag säga att jag hade rätt höga förhoppningar på den här bokserien då det finns så otroligt många fans och hysterin börjar likna den vid Twilight och det brukar inte vara sådant tryck på en serie som är urusel. Det är väldigt svårt att leva upp till så höga förväntningar som jag hade på Hungerspelen, och jag kan lätt säga att den första boken var 10 gånger bättre än förväntat. Det här är inte vampyrer, inga varulvar dyker upp, inga viftar med trollstavar och det finns ingen tydlig ond person som ska övervinnas så blir allt bra. Det här är bokserie om en nation, Panem som styrs av the Capitol och som i sin tur basar över 12 distrikt (det fanns 13 men det 13e har utplånats). I distrikt 12 bor Katniss som är huvudpersonen i boken och hon är fattig, hennes pappa dog i en gruvolycka och hon och vännen Gale jagar vilt trots att det är förbjudet, för att hålla sina familjer vid liv.

För att visa sim makt över distrikten håller the Capitol varje år de sk. Hungerspelen där en tjej och kille från varje distrikt mellan 12-18 år lottas ut att delta. Katniss 12åriga syster Prim dras i lottningen och Katniss tar hennes plats i Hungerspelen tillsammans med Peeta som är det manliga bidraget från distrikt 12. Det gäller att vinna publikens gunst och det handlar helt om att överleva inne på arenan som direktsänds ut i alla distrikt. Den siste och enda överlevande deltagaren vinner ära och rikedom, men får leva med att de övriga 23 deltagarna fått sätta livet till.

Det som till en början bara handlade om överlevnad blir sedan gnistan som tände en revolution


I filmen spelas Katniss av Oscarsnominerade Jennifer Lawrence (Winters Bone), Peeta av Josh Hutcherson och Gale av Liam Hemsworth

Jag tror den här filmen har alla potential att bli riktigt bra, först och främst för att boken är helt underbar och bland det bästa jag läst, och så har den en riktigt bra regissör och skådespelarensemble. Trailern finns ute och den är så, så, så, SÅ BRA!

Den 23 mars har filmen premiär och då vet i alla fall jag var jag kommer vara... i biosalongen.

mitt 2011

Jag snodde den här listan från Emy som i sin tur snodde den från Hanna, eftersom jag själv är totalt fantasilös.

Årets musik:
Jag tror ingen har undgått att jag är ett stort fan av en viss Taylor Swift, och hennes musik har spelat en stor roll i mitt liv de senaste åren, så även 2011. Hittade även några nya bra artister som spelas ofta hos mig, som Selena Gomez, Demi Lovato, Andy Grammer, James Taylor, Janet Devlin. Till och med en viss Justin Bieber kan få nämnas då han är anledningen till att jag vågade följa min dröm och åkte till New York för att se Taylor på Madison Square Garden.

Årets bästa låt:
Otroligt svårt att välja, men Skyscraper av Demi Lovato och Fire and Rain av James Taylor ligger rätt bra till. Även Haunted och Safe And Sound av Taylor Swift.

Årets bästa film:
Otroligt svårt att välja, för jag har sett otroligt mycket bra film 2011, året då jag gick på bio säkert 50 gånger. Men den film som berört mig mest och som jag både längtat efter i 11 år och fasat för att se är Harry Potter vars sista film hade premiär sommaren 2011. Dagen jag såg den filmen ser jag som ett slut på min barndom och jag är oerhört tacksam för att vad Harry Potter-fandomen gjort i mitt liv.

Årets bästa bok:
Läste dem i slutet av 2011, men trilogin om Hungerspelen har satt sina spår.

Årets bästa tv-serie:
2011 är året då jag följer flest TV-serier någonsin och att välja går inte, jag följer bara de allra bästa serierna: Pretty Little Liars, The Lying Game, Once Upon A Time, Gossip Girl, Grey's Anatomy, Revenge, The Vampire Diaries är alla värda att nämna

Årets snyggaste:
Måste bli Ian och Paul från Vampire Diaries, de gör mig alldeles knäsvag

Årets viktigaste händelse:
Jag lärde mig mycket om mig själv genom händelser jag inte tar upp här. Förutom det är den viktigaste händelsen att jag träffade min allra största förebild den 8 mars 2011, Taylor Swift.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Massor. året 2011 var jag Fearless och vågade tro på mig själv och min förmåga.

Har du några nyårslöften?
Nej faktiskt inte, men jag har som mål att försöka göra 2012 till ett hälften så bra år som 2011.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
faktiskt :D

Vilka länder besökte du?
Norge, England x2, Israel, Palestina och USA (New York)

Vad var din största framgång 2011?
jag vet inte, tror det var att jag vågade göra och stå för det jag vill

Bästa köpet?
Resan till New York

Vad spenderade du mest pengar på?
en sak = min Iphone, resa=New York

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Kan erkänna att jag nog aldrig varit så lycklig som jag var 8 mars 2011 runt klockan halv 7 på en trottoar på Karl Johan i Oslo.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
.
jag har nog aldrig varit så mkt ledsnare än detta året, men så har jag aldrig varit så glad heller. Mycket upp och ned.

Vad önskar du att du gjort mer?
Vågat ännu mer och satsat lite mer på skolan.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
minns inte riktigt, men jag tror jag åt lunch hos mormor och morfar och att se sedan var hemma hos oss i familjen och åt tårta.

Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
blandad. allt från blommiga sommarklänningar till jeans och stövlar.

Ett ord som beskriver ditt 2011:
Fearless