praktik

Har mindre än ett år kvar på utbildningen och det börjar kännas lite nervöst nu tycker jag. Jag tar väldigt mycket tid på mig att ställa om stora förändringar och en utbildning är en gigantisk förändring och en yrkesroll som jag håller på att växa in i, och jag är inte på långa vägar färdig med detta ännu. Kan inte förstå att det är så lite tid kvar, varför går tiden så fort för? och varför går den så oerhört långsamt?

Är ute på min fyra veckor långa praktik inom psykiatrin just nu. Det är väldigt intressant och lärorikt. Svårt på ett sätt då vi inte läst egentligen någonting om psykiatriska åkommor tidigare och en veckas föreläsningar (med föreläsare som inte var sådär jätteengagerande) inte är mycket att hänga i julgranen. men just nu lever jag psykiatri, går på praktik 8h om dagen (fem dagar i veckan) och övrig tid sitter jag med näsan i någon av de obligatoriska böckerna vi har att läsa till tentan som är om EN VECKA nu. jag tror jag dör lite här. och så har vi ett seminarie till snart också som det är massor att förbereda till.

Jag hinner inte riktigt andas känner jag och att konstant leva med psykiatriska problem är inte det allra bästa för mig just nu. Mina ät-problem har kommit tillbaka lite smygande och nu äter jag ca 3 ordentliga portioner mat, i veckan. jag faller i gråt för praktiskt taget ingenting och jag känner hur jag bleknar bort mer och mer. leendena är inövade och spelade, och jag går liksom på tomgång till den här praktiken är över och jag bara hoppas att jag orkar ta det sista rycket nu och klara av det här utan att bryta ihop fullständigt. Det som stör mig mest är att jag som alltid läser allting jämt och ständigt knappt kan klara av en enkel instruktionstext just nu. Jag läser men ingenting fastnar utan det går bara rakt igenom mig. varken skönlitteratur eller kurslitteratur går att läsa just nu och det är ett problem då jag har tenta om en vecka och seminarium på måndag. Frågan är om den tunga praktikplaceringen har hjälpt eller stjälpt mig både på kort och lång sikt.

jag tror dock att det är extremt nyttigt att vistas på den praktiken som jag är på trots att flera patienter uppvisar samma symtom som mig, för de mår sämre än jag gör och jag ska jobba för att inte må så dåligt. även fast det känns som man själv nått botten så finns det dom som mår mycket sämre och det i sig är en lättnad, och att få vara med och arbeta för att de ska må lite bättre känns jättebra. och visst, jag skulle absolut kunna tänka mig att arbeta inom psykiatrin men inte under en längre tidsperiod förrän jag kommit rätt i mitt egna liv. men trivs på avdelningen gör jag jättemycket. Jag har en bra handledare och övrig personal är toppen.