läs inte, bara massa negativt svammel

Sitter och gör ingenting och vet inte vad jag ska göra och jag är så sjukt trött på det här!

- CSN krånglar massor och jag måste betala tillbaka säkert 3000kr och det finns inget bra sätt att nå dem så att jag vet att jag lämnar rätt info och det stör mig enormt.

- Har inte fixat norskt skattekort ännu heller och inte fått reda på vart jag ska bo och det är svårt att ta för jag är ett kontroll och planeringsfreak och nu kan jag inte kontrollera det och det får mig att må sämst.

- Vulkanen på Island har blossat upp igen och jag bara inväntar mitten på Juni när jag ska åka till Rom och jag fasar för beskedet att det blir inställt :( Jag vill, vill, VILL åka till Rom och jag vill hemskt gärna att vulkanen får utbrott så vi inte kommer hem så jag kan stanna i den underbara staden längre. men att inte komma dit kommer utlösa en enorm frustrationsångest från mig för Rom är staden jag brinner för och det är den vackraste staden i världen och jag har längtat och längtat.

- och så är jag trött på att vara ensam. Jag vill egentligen inte ha någon pojkvän, jag är inte på något sätt desperat och jag är inte redo att släppa in någon så nära mig själv igen. Jag är inte alls redo att tänka på någon annan framför mig själv och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna sätta någon annan än mig själv först, men jag är ensam och jag är trött på det. Men jag vet inte vad och hur jag ska lösa det. och det är deprimerande.

- Jag saknar London, hur konstigt det än känns att säga. London var varmt, fint, magiskt och grönt. Jag har inte sett London så förut även fast jag varit där på sommaren, men jag blev lite kär i staden denna gång. Tror det hade med vädret och Hyde Park att göra, och faktumet att jag träffade Malin. Men egentligen spelar det ingen roll, London är fantastiskt och jag skulle så mycket hellre uppleva våren där än här <3

- Jag saknar vänner att umgås med. Linda bor flera timmar bort, är upptagen med skolan och sin pojkvän och väl hemma i stan hinner hon knappt träffas. Ett telefonsamtal i halvåret och några få meddelanden på facebook är långt ifrån tillräckligt. Sofia pluggar i stan och bor med pojkvän och vi träffas ibland. Typ den enda jag träffar egentligen och det är underbart, men jag hade hoppats att det var lite oftare. Carro vet jag inte ens om hon lever nuförtiden fast hon pluggar och bor i stan. Har inte hört av henne på månader och hon svarar inte när jag ringer eller smsar. Fia har nått henne nån gång men då har hon alltid varit upptagen. Tråkigt, för jag saknar henne något enormt <3 Sara jobbar en massa men det är mycket mitt fel att vi inte träffas mer, jag saknar våra stunder så otroligt mycket. Ellen pluggar men vi går fortfarande på bio och vi ska prata VD nån gång, det får vi in! Mia har jättemycket i skolan nu men vi får in tid ibland och det är jättekul <3 Jag fattar det, alla har sina liv, och jag är bara patetisk, men jag är trött på att sitta ensam och ingen hör av sig och jag bara sitter här och stirrar på ett jäkla fönster. Just nu skulle jag inte ens säga nej till en kväll på krogen bara jag kommer UT så är jag jävligt nöjd. bah.