Jag kan säga det redan nu. Är ni inte HP-nördar, älskar mig eller promt vill lära känna mig så kommer ni inte orka läsa igenom detta blogginlägg, så då kan ni ignorera det och läsa det jag skriver - förhoppningsvis imorgon. Vill ni nu lära känna mig så är det ett utmärkt tillfälle att faktiskt göra det då jag kommer berätta om en av de viktigaste sakerna i mitt liv. nej, jag överdriver inte, Harry Potter var mitt liv, är mitt liv och kommer att vara mitt liv. That's it.
Jag tror jag tar det från början. Jag var nio år och var ett galet fan av böcker. Jag läste och läste flera böckker varje dag och mina föräldrar försökte hela tiden hitta tjockare "barnböcker" som jag kunde läsa, enbart för att ju längre bok = ju längre lästid = billigare. Så.. en dag kom pappa hem med en, för mig just då, tjock bok som såg ut att vara fantasy - en genre jag inte tidigare läst. Bokens namn var som ni alla kanske förstår - Harry Potter och de vises sten. Jag tror jag läste tre kapitel innan jag totalvägrade. Boken var tråkig. punkt. Så, den hamnade brevid Bilbo (även den en bok som pappa försökt få mig att läsa) på bokhyllan, och där blev den liggande i säkert ett år. Min nuvarande bästa vän, som då enbart var en klasskompis kom en dag och berättade om en helt FANTASTISK bok som hon läst. Gissa bokens namn!.. just det. Harry Potter. Soo, jag gav den en chans, jag skulle läsa minst halva och ja, jag kom till när Hagrid berättade att Harry var en trollkarl och sedan var jag fast. Jag totalt ÄLSKADE den och numera kan jag inte föreställa hur mitt liv varit om jag inte läst HP.
Jag läste ut bok ett och köpte direkt bok två. Jag tror inte att mina föräldrar förstod då, eller nu med för den delen, att hela mitt liv, sedan den dagen kretsat runt boken som tagit världen med storm. Jag var fast, och jag var kär, men ännu gick det inte att köpa bok tre så jag fick tappert vänta. Då pappa en dag kom hem från jobbet berättade han att han träffat sin kollegas dotter som med älskade Harry Potter, och hon tipsade om en hemsida som hette hogwarts.nu där hon var admin. Jag gav den en chans och blev medlem där. Jag var nog för liten för att först vad det hela gick ut på så jag blev inte direkt överförtjust. Sedan kom kraschen och allt. Sommaren detta år (2002) träffade jag Johanna som hon heter på deras sommarställe och hon förklarade lite mer om hemsidan, så när jag kom hem blev jag såklart medlem igen, vilket är en av det bästa jag gjort. 9 september 2002 skapade jag användaren Valda och sedan den dagen har jag hetat det på de flesta internethemsidor. Jag och Valda har liksom vuxit ihop och blivit en enda person.
Jag tror inte att ni kan förstå hur otroligt bra den där hemsidan var om ni inte var där. Den hade allt. Allt en hemsida behöver. Vi hade en otroligt bra stämning, iaf i början, och jag har träffat flera vänner där som jag inte förstår hur jag skulle klarat mig utan. När min klasskompis dog var det Hogg som hjälpte mig ur sorgen, och det ledde till att jag fick ett ännu starkare band till den hemsidan. Det var alltid någon inloggad, även om klockan var tre på natten, som stöttade en eller tröstade om man behövde. När jag var glad tröstade jag någon som var ledsen. Vi fanns där för varandra och jag har inte ens hittat en annan hemsida som är i närheten av den känslan. Att logga in på Hogg var som att komma hem.
Sidan stängdes i december 2006 till stor sorg för tusentals Harry Potter-fans i Sverige. Jag tror jag grät i en hel dag när jag fick reda på det, men som tur var tog det inte lång tid innan meddelandet om en uppföljare kom. Det var fler än jag som ville behålla Hogwarts.nu och försökte på alla tänkbara vis att komma på en lösning - till ingen nytta. Hogwarts.nu stängde 15 december 2006 kl 21:00. Dagen efter var det en stor hoggy-träff i sthlm och över 300 kom dit för att sörja tillsammans och träffa internetkompisarna. Fenixforum öppnade några dagar senare och dit kom bara de trogna hoggylisterna som inte ville släppa taget. Året därefter tängdes även fenixforum ner och tre veckor senare öppnade fefo.se. Den sidan liknar Hogg i färgerna, och den har elevhem och samma underbara forumsystem. förutom det är det inte speciellt likt. Förutom att fler gamla medlemmar börjar komma tillbaka.
Ja, har ni orkat läsa så här långt är ni faktiskt duktiga. Men jag tror ändå inte ni inser hur otroligt mycket kärlek det fanns och finns idag här på internet. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte vet hur mitt liv varit utan Harry Potter. Det har givit mig så otroligt mycket mer än fantasin. Jag har fått en otrolig vän i Sara som jag kanske aldrig träffat annars, även fast vi går på samma skola.
Det jag vill säga med det här är mer.. att vill ni lära känna mig så måste ni acceptera mig för den jag är. Jag ÄR en HP-nörd, jag snackar HP jämt och jag tänker på HP dygnet runt. Klarar ni inte av det, så kommer ni inte klara av mig. Detta inlägg kanske gör att ni frstår lite mer varför. Jag vet inte. Jag vet dock att man kan lära sig otroligt mycket av HP, vad ni än tror. Citerar en mycket klok man, och karaktär inom HP här nedanför. Godnatt från en sjuk Emmy.
"It's our choices that show what we truly are.." - A. Dumbledore
Jag tror jag tar det från början. Jag var nio år och var ett galet fan av böcker. Jag läste och läste flera böckker varje dag och mina föräldrar försökte hela tiden hitta tjockare "barnböcker" som jag kunde läsa, enbart för att ju längre bok = ju längre lästid = billigare. Så.. en dag kom pappa hem med en, för mig just då, tjock bok som såg ut att vara fantasy - en genre jag inte tidigare läst. Bokens namn var som ni alla kanske förstår - Harry Potter och de vises sten. Jag tror jag läste tre kapitel innan jag totalvägrade. Boken var tråkig. punkt. Så, den hamnade brevid Bilbo (även den en bok som pappa försökt få mig att läsa) på bokhyllan, och där blev den liggande i säkert ett år. Min nuvarande bästa vän, som då enbart var en klasskompis kom en dag och berättade om en helt FANTASTISK bok som hon läst. Gissa bokens namn!.. just det. Harry Potter. Soo, jag gav den en chans, jag skulle läsa minst halva och ja, jag kom till när Hagrid berättade att Harry var en trollkarl och sedan var jag fast. Jag totalt ÄLSKADE den och numera kan jag inte föreställa hur mitt liv varit om jag inte läst HP.
Jag läste ut bok ett och köpte direkt bok två. Jag tror inte att mina föräldrar förstod då, eller nu med för den delen, att hela mitt liv, sedan den dagen kretsat runt boken som tagit världen med storm. Jag var fast, och jag var kär, men ännu gick det inte att köpa bok tre så jag fick tappert vänta. Då pappa en dag kom hem från jobbet berättade han att han träffat sin kollegas dotter som med älskade Harry Potter, och hon tipsade om en hemsida som hette hogwarts.nu där hon var admin. Jag gav den en chans och blev medlem där. Jag var nog för liten för att först vad det hela gick ut på så jag blev inte direkt överförtjust. Sedan kom kraschen och allt. Sommaren detta år (2002) träffade jag Johanna som hon heter på deras sommarställe och hon förklarade lite mer om hemsidan, så när jag kom hem blev jag såklart medlem igen, vilket är en av det bästa jag gjort. 9 september 2002 skapade jag användaren Valda och sedan den dagen har jag hetat det på de flesta internethemsidor. Jag och Valda har liksom vuxit ihop och blivit en enda person.
Jag tror inte att ni kan förstå hur otroligt bra den där hemsidan var om ni inte var där. Den hade allt. Allt en hemsida behöver. Vi hade en otroligt bra stämning, iaf i början, och jag har träffat flera vänner där som jag inte förstår hur jag skulle klarat mig utan. När min klasskompis dog var det Hogg som hjälpte mig ur sorgen, och det ledde till att jag fick ett ännu starkare band till den hemsidan. Det var alltid någon inloggad, även om klockan var tre på natten, som stöttade en eller tröstade om man behövde. När jag var glad tröstade jag någon som var ledsen. Vi fanns där för varandra och jag har inte ens hittat en annan hemsida som är i närheten av den känslan. Att logga in på Hogg var som att komma hem.
Sidan stängdes i december 2006 till stor sorg för tusentals Harry Potter-fans i Sverige. Jag tror jag grät i en hel dag när jag fick reda på det, men som tur var tog det inte lång tid innan meddelandet om en uppföljare kom. Det var fler än jag som ville behålla Hogwarts.nu och försökte på alla tänkbara vis att komma på en lösning - till ingen nytta. Hogwarts.nu stängde 15 december 2006 kl 21:00. Dagen efter var det en stor hoggy-träff i sthlm och över 300 kom dit för att sörja tillsammans och träffa internetkompisarna. Fenixforum öppnade några dagar senare och dit kom bara de trogna hoggylisterna som inte ville släppa taget. Året därefter tängdes även fenixforum ner och tre veckor senare öppnade fefo.se. Den sidan liknar Hogg i färgerna, och den har elevhem och samma underbara forumsystem. förutom det är det inte speciellt likt. Förutom att fler gamla medlemmar börjar komma tillbaka.
Ja, har ni orkat läsa så här långt är ni faktiskt duktiga. Men jag tror ändå inte ni inser hur otroligt mycket kärlek det fanns och finns idag här på internet. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte vet hur mitt liv varit utan Harry Potter. Det har givit mig så otroligt mycket mer än fantasin. Jag har fått en otrolig vän i Sara som jag kanske aldrig träffat annars, även fast vi går på samma skola.
Det jag vill säga med det här är mer.. att vill ni lära känna mig så måste ni acceptera mig för den jag är. Jag ÄR en HP-nörd, jag snackar HP jämt och jag tänker på HP dygnet runt. Klarar ni inte av det, så kommer ni inte klara av mig. Detta inlägg kanske gör att ni frstår lite mer varför. Jag vet inte. Jag vet dock att man kan lära sig otroligt mycket av HP, vad ni än tror. Citerar en mycket klok man, och karaktär inom HP här nedanför. Godnatt från en sjuk Emmy.
"It's our choices that show what we truly are.." - A. Dumbledore
3 kommentarer:
<3333 jag förstår precis vad du menar, för jag känner precis likadant <3
Det var EXAKT samma för mig! Boken var tråkig.. jag gav upp...började läsa igen... Harry får reda på att han är trollkarl.. jag blev fast! <33
HP och hoggy har gett mig så mycket och kommer alltid vara det en av de viktigaste sakerna i livet för mig <3
/Claire
Tack Claire <3
Alltså, jag håller med så jävla mycket. Jag saknar Hogwarts, allt var så annorlunda då. Fenixforum kommer aldrig kunna ersätta det som varit. Önskar bara att man hade kunnat hålla kontakten mer
Skicka en kommentar