Varför kommer läxorna i omgångar? Det är alltid så att när en läxa kommer så kan man garanterat säga att nu får jag läxor, prov eller arbeten i alla mina andra ämnen med. Samma sak när de inte ger oss läxor, då har man ingenting alls. Kan inte lärarna prata ihop sig eller något för jag orkar seriöst inte mer snart. Just nu har jag projektarbetsinlämning på fredag och jag har jobbat med detta förbaskade projektarbete i över 300 timmar nu och ändå är jag inte klar. Min handledare gör ingenting och det går inte att få tag i honom överhuvudtaget. Jag mejlar och han svarar inte, han dök inte upp på min redovisning heller så i fredags anmälde jag honom till rektorn att han inte ska handleda någon nästa år. Då jag pluggade så mycket till projektarbetet så hade jag inte tid över till matteprovet som var dagen efter redovisningen, i fredags alltså, och det gick SKIT. Andra provet i rad som jag får IG på och innan dessa två prov har jag alltid legat på gränsen till MVG i matte. Jag orkar inte kämpa, jag orkar inte ens tänka på det och jag orkar definitivt inte tänka på alla andra saker som jag måste göra. Vänner existerar inte längre för jag har inte tid med dem, jag pluggar, pluggar och pluggar och ändå så går det inte. Pappa får stå ut med mina tårar flera timmar varje dag, han ser mig bryta ihop och tappa livslusten bara för att jag inte hinner klart eller lyckas med alla jävla skolarbeten. Nu är jag seriöst så arg på läxor och på mig själv för att jag inte är bättre på det jag gör. De andra i klassen verkar inte lika stressade som jag, så det måste ju vara mig det är fel på? Jag är för dålig, jag är för lat eller så är jag helt enkelt inte skapt att leva i denna världen alls. jag vet inte, men jag orkar bry mig snart. Jag kommer tyna bort framför min dator i mitt pluggande. med en Trockadero i ena handen och en bok om gladiatorer i den andra.
Någon som har tips på hur man lyckas bättre i skolan?
och nej, jag tänker inte strunta i att plugga för jag ska ha bra betyg, jag hinner inte ta det lungt på dagarna och jag kommer inte ens försöka göra det.
"Vad betyder omanlig?"
30 mars 2008
29 mars 2008
Raggningsreplik
Jag har en galen lillebror som jag, tyvärr tycker extremt mycket om - fast det erkänner jag inte. Idag var våran konversation vid matbordet ganska rolig, så jag tänkte skriva in det här.
Jag är E och brorsan är O.
O: När är du bäst att ragga på killar Emmy?
E: Uuuhm, jag vet inte?
O: När du har feber, för då är du het!
O: Vill du veta en kort historia?
E: Humm okej?
O: En avbruten tandpetare!
O: Vill du höra en rolig historia?
E: fine!
O: Tårta!
O: vill du höra en hal historia?
E: orka!
O: Diskmedel!
O: Vill du veta en sjuk historia?
E: Eeeeh. Feber? XD
O: Äh, du kunde den .__.
Jag är E och brorsan är O.
O: När är du bäst att ragga på killar Emmy?
E: Uuuhm, jag vet inte?
O: När du har feber, för då är du het!
O: Vill du veta en kort historia?
E: Humm okej?
O: En avbruten tandpetare!
O: Vill du höra en rolig historia?
E: fine!
O: Tårta!
O: vill du höra en hal historia?
E: orka!
O: Diskmedel!
O: Vill du veta en sjuk historia?
E: Eeeeh. Feber? XD
O: Äh, du kunde den .__.
28 mars 2008
Och himlens vida väv
Ja. Jag vet att min blogg varierar mellan olika ämnen hela tiden, vilket beror på att jag är sådan som person. Jag är väldigt ombytlig, dras lätt med i nya saker och får nya intressen. Samtidigt är jag oerhört intresserad av att lära mig nya saker hela tiden. Jag får hoppas att ni står ut med det och ni får gärna kommentera mina inlägg och komma med förslag om vad jag ska skriva nästa gång ;)
Dagens rubrik känner ni kanske inte igen, och då hoppas jag att det blir ändring på det! Det är en boktitel i en av de absolut bästa bokserier som getts ut; Sagan om klanen Otori. Bestående av triologn; Över näktergalens golv, På kudde av gräs och Under lysande måne. Sedan har det kommit två till böcker, en om det som hände innan triologin och en om vad som hände efter. De heter Och himlens vida väv och Vid hägerrns skarpa skri. Har ni inte läst dessa OTROLIGT bra böcker. GÖR DET!
Det ryser i kroppen av en spänning, fast jag redan har läst triologin och vet vad som händer så gör det ingenting. På något sätt tror jag att det höjer spänningen för jag har snart läst ut den och det känns som långt kvar i handlingen innan man kan börja i bok ett. Jag ska inte förstöra handlingen för er, men den handlar kortfattat om klanen Otori och dess egentliga ledare Shigeru och hns kamp om klanens överlevnad. Det är samurajer, klanbråk, krig, kärlek och ett mystiskt klanlöst släkte som lever på att vara lönnmördare. I allt detta kommer Takeo och adopteras av Shigeru vilket gör att han dras in i kriget med ett enda mål. Att skapa fred i mellersta landet och mörda den bråkande klanhövdingen.
Ja. ett helt bortkastat inlägg tycker ni kanske. Men det är min blogg och jag verkligen ÄLSKAR dessa fem böcker. Jag har såklart fler boktips för fantasyälskare som gillar krig, kul smågnabb, humor och kärlek. Läs David Eddings böcker om Belgarion och Mallorea. det är 15 böcker i en serie, och jag lovar er. Den är läsvärd.
Jag skrev inte så personligt nu, eller förra ggn heller, för jag mår INTE bra just nu, och jag vill vara helt ärlig om det. Skolan orsakar så mkt stress att jag snart inte orkar med mig själv - eller kraven på mig själv. så jag flyr lite in i läsningen på kvällarna. Just nu är det Och himlens vida väv som är helt otrolig att läsa, jag glömmer tid, rum och stress.
Dagens rubrik känner ni kanske inte igen, och då hoppas jag att det blir ändring på det! Det är en boktitel i en av de absolut bästa bokserier som getts ut; Sagan om klanen Otori. Bestående av triologn; Över näktergalens golv, På kudde av gräs och Under lysande måne. Sedan har det kommit två till böcker, en om det som hände innan triologin och en om vad som hände efter. De heter Och himlens vida väv och Vid hägerrns skarpa skri. Har ni inte läst dessa OTROLIGT bra böcker. GÖR DET!
Det ryser i kroppen av en spänning, fast jag redan har läst triologin och vet vad som händer så gör det ingenting. På något sätt tror jag att det höjer spänningen för jag har snart läst ut den och det känns som långt kvar i handlingen innan man kan börja i bok ett. Jag ska inte förstöra handlingen för er, men den handlar kortfattat om klanen Otori och dess egentliga ledare Shigeru och hns kamp om klanens överlevnad. Det är samurajer, klanbråk, krig, kärlek och ett mystiskt klanlöst släkte som lever på att vara lönnmördare. I allt detta kommer Takeo och adopteras av Shigeru vilket gör att han dras in i kriget med ett enda mål. Att skapa fred i mellersta landet och mörda den bråkande klanhövdingen.
Ja. ett helt bortkastat inlägg tycker ni kanske. Men det är min blogg och jag verkligen ÄLSKAR dessa fem böcker. Jag har såklart fler boktips för fantasyälskare som gillar krig, kul smågnabb, humor och kärlek. Läs David Eddings böcker om Belgarion och Mallorea. det är 15 böcker i en serie, och jag lovar er. Den är läsvärd.
Jag skrev inte så personligt nu, eller förra ggn heller, för jag mår INTE bra just nu, och jag vill vara helt ärlig om det. Skolan orsakar så mkt stress att jag snart inte orkar med mig själv - eller kraven på mig själv. så jag flyr lite in i läsningen på kvällarna. Just nu är det Och himlens vida väv som är helt otrolig att läsa, jag glömmer tid, rum och stress.
"kan man koka ägg på morgonen?!"
24 mars 2008
Plopp vs Center
Visst är det konstigt hur det kan komma sig att jag pratar med en kompis ang. skillnaderna mellan plopp och center, och så två dagar senare börjar det en stor diskussion på fefo.se om precis samma sak. Det händer ganska ofta, så jag vet inte. Beror det på tillfälligheter eller finns det ett öde som gör att jag ska visa mig smart och kunna svaren?
Japp så dagens stora ämne i min blogg är såklart… skillnaden mellan Center och Plopp! Och innan jag avslöjar det spännande svaret så tänkte jag komma med en annan kul liten grej. Om man frågar någon – vem som helst, om skillnaden mellan plopp och center så svarar de antingen ”jag vet inte” eller ”jag känner ingen skillnad” och ställer man då följdfrågan vilken de gillar bäst så blir ALLTID svaret: Plopp. Varför? Om de ändå inte känner någon skillnad, hur kan de då avgöra att plopp är godare? Vad tycker ni om ni nu har testat båda, eller är ni som i exemplet ovan, ni föredrar Plopp utan att veta varför?
Skillnaden är helt enkelt att Plopp riktar sig mer till barn då kolakrämen är lite sötare. Center är lite mer för de som gillar att njuta av choklad för de är lite beskare och strävare i krämsmaken.
När jag fick detta svar av en annan kompis som hade varit och pratat med en på cloetta så var jag ju såklart tvungen att testa. Och ja, jag tyckte det stämde, och jag gillade Plopp mest – precis som alla andra. Fast det är en skillnad, jag vet skillnaden i smakerna ;)
Japp så dagens stora ämne i min blogg är såklart… skillnaden mellan Center och Plopp! Och innan jag avslöjar det spännande svaret så tänkte jag komma med en annan kul liten grej. Om man frågar någon – vem som helst, om skillnaden mellan plopp och center så svarar de antingen ”jag vet inte” eller ”jag känner ingen skillnad” och ställer man då följdfrågan vilken de gillar bäst så blir ALLTID svaret: Plopp. Varför? Om de ändå inte känner någon skillnad, hur kan de då avgöra att plopp är godare? Vad tycker ni om ni nu har testat båda, eller är ni som i exemplet ovan, ni föredrar Plopp utan att veta varför?
Skillnaden är helt enkelt att Plopp riktar sig mer till barn då kolakrämen är lite sötare. Center är lite mer för de som gillar att njuta av choklad för de är lite beskare och strävare i krämsmaken.
När jag fick detta svar av en annan kompis som hade varit och pratat med en på cloetta så var jag ju såklart tvungen att testa. Och ja, jag tyckte det stämde, och jag gillade Plopp mest – precis som alla andra. Fast det är en skillnad, jag vet skillnaden i smakerna ;)
"Vad är det för dag på söndag?"
15 mars 2008
Vemdalen, Östersund
Nu på mitt påsklov ska jag resa bort en vecka. Bilen, som jag kommer köra, ska åka norrut mot Vemdalen och Östersund. Tyvärr kommer det inte bli så mycket skidåkning för min del då jag kommer plugga PA och matte för hela slanten, men lite vila ska jag få i Östersund när jag hälsar på Maria i några dagar.
Imorse var jag på ICA Maxi Supermarket och köpte alla tre Sagan om Ringen extended DVDs och jag är SÅ GLAD! Jag har velat ha dessa filmer så länge och nu var de inte så jättedyra och ja, vad kan jag säga mer än att jag är så o t r o l i g t glad?
Ikväll ska några vänner komma hit och vi ska äta mat och kolla på Melodifestivalen som vi alla faktiskt hatar. Fast.. Björn Gustavsson är ju med och det är enda anledningen till att jag kollar på skiten. Björn är liksom, Björn och han är helt underbar, mer kärlek till honom. Innan de kommer ska jag träffa Daniella som det var länge sedan jag såg, jag ska bjuda henne på musikalen Hair som en annan kompis medverkar i. Det kommer bli så kul att träffa henne igen.
Just nu håller jag på och packar, eller.. inte EXAKT just nu, för precis just exakt nu så skriver jag ju här (smart jag är va?). Men jag BORDE iaf packa, och jag har packat mina två väskor.. nästan *HOST* men jag är trött på att packa, och jag behöver städa, men jag orkar inte städa. Så därför skriver jag här.
Det här kommer inte bli speciellt långt för jag tänker inte berätta massa galna saker om mig själv eller nåt som jag gjort tidigare. Men jag tänkte börja med en kul liten sak. Jag tänkte att jag skulle sluta varje blogginlägg från och med nu med ett citat som jag eller mina vänner sagt, alltså inget supermegasmart, utan mer... galet. Här sa jag INTE att mina vänner inte är smarta, utan att de är mänskliga och säger fel ibland med och då kan det komma kul citat ibland.
Jag hoppas att ni får ett bra påsklov, jag ska iaf försöka. Puss
"Kan man klona en stekpanna"
Imorse var jag på ICA Maxi Supermarket och köpte alla tre Sagan om Ringen extended DVDs och jag är SÅ GLAD! Jag har velat ha dessa filmer så länge och nu var de inte så jättedyra och ja, vad kan jag säga mer än att jag är så o t r o l i g t glad?
Ikväll ska några vänner komma hit och vi ska äta mat och kolla på Melodifestivalen som vi alla faktiskt hatar. Fast.. Björn Gustavsson är ju med och det är enda anledningen till att jag kollar på skiten. Björn är liksom, Björn och han är helt underbar, mer kärlek till honom. Innan de kommer ska jag träffa Daniella som det var länge sedan jag såg, jag ska bjuda henne på musikalen Hair som en annan kompis medverkar i. Det kommer bli så kul att träffa henne igen.
Just nu håller jag på och packar, eller.. inte EXAKT just nu, för precis just exakt nu så skriver jag ju här (smart jag är va?). Men jag BORDE iaf packa, och jag har packat mina två väskor.. nästan *HOST* men jag är trött på att packa, och jag behöver städa, men jag orkar inte städa. Så därför skriver jag här.
Det här kommer inte bli speciellt långt för jag tänker inte berätta massa galna saker om mig själv eller nåt som jag gjort tidigare. Men jag tänkte börja med en kul liten sak. Jag tänkte att jag skulle sluta varje blogginlägg från och med nu med ett citat som jag eller mina vänner sagt, alltså inget supermegasmart, utan mer... galet. Här sa jag INTE att mina vänner inte är smarta, utan att de är mänskliga och säger fel ibland med och då kan det komma kul citat ibland.
Jag hoppas att ni får ett bra påsklov, jag ska iaf försöka. Puss
"Kan man klona en stekpanna"
13 mars 2008
Hogwarts.nu
Jag kan säga det redan nu. Är ni inte HP-nördar, älskar mig eller promt vill lära känna mig så kommer ni inte orka läsa igenom detta blogginlägg, så då kan ni ignorera det och läsa det jag skriver - förhoppningsvis imorgon. Vill ni nu lära känna mig så är det ett utmärkt tillfälle att faktiskt göra det då jag kommer berätta om en av de viktigaste sakerna i mitt liv. nej, jag överdriver inte, Harry Potter var mitt liv, är mitt liv och kommer att vara mitt liv. That's it.
Jag tror jag tar det från början. Jag var nio år och var ett galet fan av böcker. Jag läste och läste flera böckker varje dag och mina föräldrar försökte hela tiden hitta tjockare "barnböcker" som jag kunde läsa, enbart för att ju längre bok = ju längre lästid = billigare. Så.. en dag kom pappa hem med en, för mig just då, tjock bok som såg ut att vara fantasy - en genre jag inte tidigare läst. Bokens namn var som ni alla kanske förstår - Harry Potter och de vises sten. Jag tror jag läste tre kapitel innan jag totalvägrade. Boken var tråkig. punkt. Så, den hamnade brevid Bilbo (även den en bok som pappa försökt få mig att läsa) på bokhyllan, och där blev den liggande i säkert ett år. Min nuvarande bästa vän, som då enbart var en klasskompis kom en dag och berättade om en helt FANTASTISK bok som hon läst. Gissa bokens namn!.. just det. Harry Potter. Soo, jag gav den en chans, jag skulle läsa minst halva och ja, jag kom till när Hagrid berättade att Harry var en trollkarl och sedan var jag fast. Jag totalt ÄLSKADE den och numera kan jag inte föreställa hur mitt liv varit om jag inte läst HP.
Jag läste ut bok ett och köpte direkt bok två. Jag tror inte att mina föräldrar förstod då, eller nu med för den delen, att hela mitt liv, sedan den dagen kretsat runt boken som tagit världen med storm. Jag var fast, och jag var kär, men ännu gick det inte att köpa bok tre så jag fick tappert vänta. Då pappa en dag kom hem från jobbet berättade han att han träffat sin kollegas dotter som med älskade Harry Potter, och hon tipsade om en hemsida som hette hogwarts.nu där hon var admin. Jag gav den en chans och blev medlem där. Jag var nog för liten för att först vad det hela gick ut på så jag blev inte direkt överförtjust. Sedan kom kraschen och allt. Sommaren detta år (2002) träffade jag Johanna som hon heter på deras sommarställe och hon förklarade lite mer om hemsidan, så när jag kom hem blev jag såklart medlem igen, vilket är en av det bästa jag gjort. 9 september 2002 skapade jag användaren Valda och sedan den dagen har jag hetat det på de flesta internethemsidor. Jag och Valda har liksom vuxit ihop och blivit en enda person.
Jag tror inte att ni kan förstå hur otroligt bra den där hemsidan var om ni inte var där. Den hade allt. Allt en hemsida behöver. Vi hade en otroligt bra stämning, iaf i början, och jag har träffat flera vänner där som jag inte förstår hur jag skulle klarat mig utan. När min klasskompis dog var det Hogg som hjälpte mig ur sorgen, och det ledde till att jag fick ett ännu starkare band till den hemsidan. Det var alltid någon inloggad, även om klockan var tre på natten, som stöttade en eller tröstade om man behövde. När jag var glad tröstade jag någon som var ledsen. Vi fanns där för varandra och jag har inte ens hittat en annan hemsida som är i närheten av den känslan. Att logga in på Hogg var som att komma hem.
Sidan stängdes i december 2006 till stor sorg för tusentals Harry Potter-fans i Sverige. Jag tror jag grät i en hel dag när jag fick reda på det, men som tur var tog det inte lång tid innan meddelandet om en uppföljare kom. Det var fler än jag som ville behålla Hogwarts.nu och försökte på alla tänkbara vis att komma på en lösning - till ingen nytta. Hogwarts.nu stängde 15 december 2006 kl 21:00. Dagen efter var det en stor hoggy-träff i sthlm och över 300 kom dit för att sörja tillsammans och träffa internetkompisarna. Fenixforum öppnade några dagar senare och dit kom bara de trogna hoggylisterna som inte ville släppa taget. Året därefter tängdes även fenixforum ner och tre veckor senare öppnade fefo.se. Den sidan liknar Hogg i färgerna, och den har elevhem och samma underbara forumsystem. förutom det är det inte speciellt likt. Förutom att fler gamla medlemmar börjar komma tillbaka.
Ja, har ni orkat läsa så här långt är ni faktiskt duktiga. Men jag tror ändå inte ni inser hur otroligt mycket kärlek det fanns och finns idag här på internet. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte vet hur mitt liv varit utan Harry Potter. Det har givit mig så otroligt mycket mer än fantasin. Jag har fått en otrolig vän i Sara som jag kanske aldrig träffat annars, även fast vi går på samma skola.
Det jag vill säga med det här är mer.. att vill ni lära känna mig så måste ni acceptera mig för den jag är. Jag ÄR en HP-nörd, jag snackar HP jämt och jag tänker på HP dygnet runt. Klarar ni inte av det, så kommer ni inte klara av mig. Detta inlägg kanske gör att ni frstår lite mer varför. Jag vet inte. Jag vet dock att man kan lära sig otroligt mycket av HP, vad ni än tror. Citerar en mycket klok man, och karaktär inom HP här nedanför. Godnatt från en sjuk Emmy.
"It's our choices that show what we truly are.." - A. Dumbledore
Jag tror jag tar det från början. Jag var nio år och var ett galet fan av böcker. Jag läste och läste flera böckker varje dag och mina föräldrar försökte hela tiden hitta tjockare "barnböcker" som jag kunde läsa, enbart för att ju längre bok = ju längre lästid = billigare. Så.. en dag kom pappa hem med en, för mig just då, tjock bok som såg ut att vara fantasy - en genre jag inte tidigare läst. Bokens namn var som ni alla kanske förstår - Harry Potter och de vises sten. Jag tror jag läste tre kapitel innan jag totalvägrade. Boken var tråkig. punkt. Så, den hamnade brevid Bilbo (även den en bok som pappa försökt få mig att läsa) på bokhyllan, och där blev den liggande i säkert ett år. Min nuvarande bästa vän, som då enbart var en klasskompis kom en dag och berättade om en helt FANTASTISK bok som hon läst. Gissa bokens namn!.. just det. Harry Potter. Soo, jag gav den en chans, jag skulle läsa minst halva och ja, jag kom till när Hagrid berättade att Harry var en trollkarl och sedan var jag fast. Jag totalt ÄLSKADE den och numera kan jag inte föreställa hur mitt liv varit om jag inte läst HP.
Jag läste ut bok ett och köpte direkt bok två. Jag tror inte att mina föräldrar förstod då, eller nu med för den delen, att hela mitt liv, sedan den dagen kretsat runt boken som tagit världen med storm. Jag var fast, och jag var kär, men ännu gick det inte att köpa bok tre så jag fick tappert vänta. Då pappa en dag kom hem från jobbet berättade han att han träffat sin kollegas dotter som med älskade Harry Potter, och hon tipsade om en hemsida som hette hogwarts.nu där hon var admin. Jag gav den en chans och blev medlem där. Jag var nog för liten för att först vad det hela gick ut på så jag blev inte direkt överförtjust. Sedan kom kraschen och allt. Sommaren detta år (2002) träffade jag Johanna som hon heter på deras sommarställe och hon förklarade lite mer om hemsidan, så när jag kom hem blev jag såklart medlem igen, vilket är en av det bästa jag gjort. 9 september 2002 skapade jag användaren Valda och sedan den dagen har jag hetat det på de flesta internethemsidor. Jag och Valda har liksom vuxit ihop och blivit en enda person.
Jag tror inte att ni kan förstå hur otroligt bra den där hemsidan var om ni inte var där. Den hade allt. Allt en hemsida behöver. Vi hade en otroligt bra stämning, iaf i början, och jag har träffat flera vänner där som jag inte förstår hur jag skulle klarat mig utan. När min klasskompis dog var det Hogg som hjälpte mig ur sorgen, och det ledde till att jag fick ett ännu starkare band till den hemsidan. Det var alltid någon inloggad, även om klockan var tre på natten, som stöttade en eller tröstade om man behövde. När jag var glad tröstade jag någon som var ledsen. Vi fanns där för varandra och jag har inte ens hittat en annan hemsida som är i närheten av den känslan. Att logga in på Hogg var som att komma hem.
Sidan stängdes i december 2006 till stor sorg för tusentals Harry Potter-fans i Sverige. Jag tror jag grät i en hel dag när jag fick reda på det, men som tur var tog det inte lång tid innan meddelandet om en uppföljare kom. Det var fler än jag som ville behålla Hogwarts.nu och försökte på alla tänkbara vis att komma på en lösning - till ingen nytta. Hogwarts.nu stängde 15 december 2006 kl 21:00. Dagen efter var det en stor hoggy-träff i sthlm och över 300 kom dit för att sörja tillsammans och träffa internetkompisarna. Fenixforum öppnade några dagar senare och dit kom bara de trogna hoggylisterna som inte ville släppa taget. Året därefter tängdes även fenixforum ner och tre veckor senare öppnade fefo.se. Den sidan liknar Hogg i färgerna, och den har elevhem och samma underbara forumsystem. förutom det är det inte speciellt likt. Förutom att fler gamla medlemmar börjar komma tillbaka.
Ja, har ni orkat läsa så här långt är ni faktiskt duktiga. Men jag tror ändå inte ni inser hur otroligt mycket kärlek det fanns och finns idag här på internet. Jag är helt ärlig när jag säger att jag inte vet hur mitt liv varit utan Harry Potter. Det har givit mig så otroligt mycket mer än fantasin. Jag har fått en otrolig vän i Sara som jag kanske aldrig träffat annars, även fast vi går på samma skola.
Det jag vill säga med det här är mer.. att vill ni lära känna mig så måste ni acceptera mig för den jag är. Jag ÄR en HP-nörd, jag snackar HP jämt och jag tänker på HP dygnet runt. Klarar ni inte av det, så kommer ni inte klara av mig. Detta inlägg kanske gör att ni frstår lite mer varför. Jag vet inte. Jag vet dock att man kan lära sig otroligt mycket av HP, vad ni än tror. Citerar en mycket klok man, och karaktär inom HP här nedanför. Godnatt från en sjuk Emmy.
"It's our choices that show what we truly are.." - A. Dumbledore
12 mars 2008
Jag jagar min egen skugga
När Hogwarts.nu (ska berätta mer om den hemsidan någon annan dag) stängdes så öppnades det en ny hemsida som hette fenixforum.se. Den sidan hade, till skillnad från Hogg, bl.a. en fungerande chatt. Där började jag prata med en kille redan innan jul 2006. Det tog lite tid tills jag frågade honom om hans MSN, vilket var den 12 mars (exakt ett år sedan).
Jag tror det var två dagar efter, alltså den 14:e som när vi snackat i ca fem timmar insåg att vi känt varandra i endast TVÅ dagar, vilket kändes otroligt skumt för han kändes mer som en äkta vän än de jag träffade varje dag i skolan. Det var den dagen då jag bad honom översätta vissa saker åt mig som han fick för sig att retas lite och instället för att översätta det jag ville så översatte han meningen: "Änglar äter muffins". Den meningen har för mig hängt kvar även om vi inte har samma kontakt idag som vi hade fram till december. Då han med sina kommentarer, smarta visdomsord och gulliga sms fått mig på bättre humör än någon annan så tyckte jag att jag kunde döpa min blogg efter honom.
"Det bästa sättet att lära känna dig själv är att se dig speglad i andras ögon. Att försöka förstå sig själv i ensamhet är som att jaga sin egen skugga, och jag har ingen lust att dansa med skuggor längre.."
Jag vet att vi inte är lika tighta som vi var innan, men ändå betyder du otroligt mycket för mig. Du har hjälpt mig mer än jag tror du kan förstå och jag har lärt mig så otroligt mycket av dig. Jag vet inte vad som hände, men vi gled ifrån varandra, vilket kanske var det bästa, men jag hoppas att vi iaf fortfarande kan kalla oss för vänner. Du vet mer om mig än någon annan och jag litar så otroligt mycket på dig. Jag hoppas att du kan lita på mig också. Hoppas att du har det bra <3
Jag tror det var två dagar efter, alltså den 14:e som när vi snackat i ca fem timmar insåg att vi känt varandra i endast TVÅ dagar, vilket kändes otroligt skumt för han kändes mer som en äkta vän än de jag träffade varje dag i skolan. Det var den dagen då jag bad honom översätta vissa saker åt mig som han fick för sig att retas lite och instället för att översätta det jag ville så översatte han meningen: "Änglar äter muffins". Den meningen har för mig hängt kvar även om vi inte har samma kontakt idag som vi hade fram till december. Då han med sina kommentarer, smarta visdomsord och gulliga sms fått mig på bättre humör än någon annan så tyckte jag att jag kunde döpa min blogg efter honom.
"Det bästa sättet att lära känna dig själv är att se dig speglad i andras ögon. Att försöka förstå sig själv i ensamhet är som att jaga sin egen skugga, och jag har ingen lust att dansa med skuggor längre.."
Jag vet att vi inte är lika tighta som vi var innan, men ändå betyder du otroligt mycket för mig. Du har hjälpt mig mer än jag tror du kan förstå och jag har lärt mig så otroligt mycket av dig. Jag vet inte vad som hände, men vi gled ifrån varandra, vilket kanske var det bästa, men jag hoppas att vi iaf fortfarande kan kalla oss för vänner. Du vet mer om mig än någon annan och jag litar så otroligt mycket på dig. Jag hoppas att du kan lita på mig också. Hoppas att du har det bra <3
11 mars 2008
Katolska kyrkan
Idag har jag varit i katolska kyrkan med Fia, Carro och Erika. Det är för vårat religionsarbete som vi behövde ställa några frågor till en katolsk präst.
Det var faktiskt väldigt intressant och vi fick svar på våra uttänkta frågor och massa andra svar. Men nej, jag tänker inte konvertera till katolicismen. Det visade sig att prästen som hette Kurt, kände mina farföräldrar som är pastorer och bad mig att hälsa, snacka om att världen är liten.
De la väldigt mycket tid på att förklara alla fördommar man har mot katoliker och berätta hur fel de var. Självklart ställde vi frågan om homosexualitet och jag vet inte om de försökte tillfredsställa våra krav eller om de faktiskt var ärliga. De sa iaf att homosexualitet är inte fel, det finns inget ställe i bibeln som konkret säger att man inte får älska en av samma kön, MEN (Tony Irving-varning) det står att sex är något heligt som hör samman med äktenskapet. Katolikerna i Örebro anser att sex är till för att skaffa barn inom äktenskapet och eftersom man gifter sig för att bilda familj så kan inte homosexuella gifta sig då de inte kan skaffa familj och ska då inte kunna ingå i äktenskap. Om ni nu hängde med där. Homosexuella skulle tydligen inte behandlas annorlunda än någon annan i församlingen, iaf inte i vår stad. Om de nu var 100% ärliga förstås.
Det jag gillade att höra var deras syn på Påven. Vi har talat med flera katoliker och de har haft lite olika syn på honom, men likheten är att han är en vanlig människa, fast han är upphöjd för katolikerna. De ser honom som vi ser våran egen far, som en man ser upp till och älskar, och han betyder mer för mig än vad din far gör för mig. om ni nu förstår det där med. Påven finns här på jorden som Petrus efterträdare och han ska leda katolikerna till Jesus kommer tillbaka. Han har mest kontakt med Gud och har vigt hela sitt liv åt att tjäna Herren.
jaa.. Då jag är aktiv inom Svenska Kyrkan tyckte jag att det var intressant. och nej, jag orkar inte kritisera deras uttalanden, jag tror de vinklade dem lite för att göra oss nöjda men de lyckades och idag tänker jag inte ifrågasätta. Det får bli en annan gång.
Imorgon tänkte jag försöka beskriva någon som betytt mycket för mig det senaste året. Ni som känner mig kanske vet vem det är, men jag kommer ge honom ett annat namn ifall någon läser som jag inte vill ska läsa, även om inget jag skriver är hemligt. Men jag tror ni fattar^^
Ha det bäst <3
Det var faktiskt väldigt intressant och vi fick svar på våra uttänkta frågor och massa andra svar. Men nej, jag tänker inte konvertera till katolicismen. Det visade sig att prästen som hette Kurt, kände mina farföräldrar som är pastorer och bad mig att hälsa, snacka om att världen är liten.
De la väldigt mycket tid på att förklara alla fördommar man har mot katoliker och berätta hur fel de var. Självklart ställde vi frågan om homosexualitet och jag vet inte om de försökte tillfredsställa våra krav eller om de faktiskt var ärliga. De sa iaf att homosexualitet är inte fel, det finns inget ställe i bibeln som konkret säger att man inte får älska en av samma kön, MEN (Tony Irving-varning) det står att sex är något heligt som hör samman med äktenskapet. Katolikerna i Örebro anser att sex är till för att skaffa barn inom äktenskapet och eftersom man gifter sig för att bilda familj så kan inte homosexuella gifta sig då de inte kan skaffa familj och ska då inte kunna ingå i äktenskap. Om ni nu hängde med där. Homosexuella skulle tydligen inte behandlas annorlunda än någon annan i församlingen, iaf inte i vår stad. Om de nu var 100% ärliga förstås.
Det jag gillade att höra var deras syn på Påven. Vi har talat med flera katoliker och de har haft lite olika syn på honom, men likheten är att han är en vanlig människa, fast han är upphöjd för katolikerna. De ser honom som vi ser våran egen far, som en man ser upp till och älskar, och han betyder mer för mig än vad din far gör för mig. om ni nu förstår det där med. Påven finns här på jorden som Petrus efterträdare och han ska leda katolikerna till Jesus kommer tillbaka. Han har mest kontakt med Gud och har vigt hela sitt liv åt att tjäna Herren.
jaa.. Då jag är aktiv inom Svenska Kyrkan tyckte jag att det var intressant. och nej, jag orkar inte kritisera deras uttalanden, jag tror de vinklade dem lite för att göra oss nöjda men de lyckades och idag tänker jag inte ifrågasätta. Det får bli en annan gång.
Imorgon tänkte jag försöka beskriva någon som betytt mycket för mig det senaste året. Ni som känner mig kanske vet vem det är, men jag kommer ge honom ett annat namn ifall någon läser som jag inte vill ska läsa, även om inget jag skriver är hemligt. Men jag tror ni fattar^^
Ha det bäst <3
09 mars 2008
731 dagar
Idag är det den 9 mars. Om ni undrar ang titeln så är det så många dagar sedan jag såg min klasskompis dö på skolgården, exakt två år idag faktiskt. Ni kanske undrar vad som hände eller tycker jättesynd om mig, men gör inte det, tycka synd om mig alltså. Jag var inte hans bästa vän, faktumet var att vi inte kände varandra speciellt bra. Vi hade gått i samma klass i 6 månader och vi umgicks inte i samma "gäng" i klassen. Han var klassens charmör och retsticka, det gick inte en dag utan att han fick oss alla att skratta, eller gråta av ilska över hans retsamma sätt. Men visst. Det kom som en chock den där dagen för exakt två år sedan.
Vi hade just haft kemilabb i halvklass och trött som jag var skyndade jag och Elin ner till skåpen för att kunna åka hem. Klockan var lite över fyra och skolgården var helt tom. När vi kommer ut från huset där vi hade våra skåp såg vi våran lärare och två klasskamrater rusa över sklgården, den ena pratandes i sin mobiltelefon. Läraren rusade in i huset där skolsköterskan sitter och hon kom utrusandes med honom någon minut senare. Då insåg både jag och Elin att något var fel. Väldigt mycket fel. Han låg med ansiktet neråt, mellan det stora sneda trädet och basketplanen, skolsköterskan böjde sig ner och kände att hans puls var svag. Sedan kom ambulansen. Vi var några där som stod kvar medan ambulanspersonalen gjorde upprepade återupplivningeförsök. Ytterligare en ambulans kom, men inte insåg vi vad som hade hänt. Vi trodde allt var bra och att han skulle vara tillbaka i skolan veckan efter. Ambulanserna åkte och vi gick skilda vägar.
Ändå kände jag att det var något som inte stämde, han hade inte varit vid liv när de lastade in honom i ambulansen, personalen log inte och varför hade de försökt återuppliva honom i 40 minuter och sedan ge upp för att åka till sjukhuset. Nej jag visste redan, fast jag inte ville erkänna det, att han var död. Telefonsamtalet kom runt klockan 7 och det var min ena klassföreståndare som ringde till alla som varit där och sett det. De andra skulle inte få beskedet förrän imorgon när skolan började.
Jag kan bara tacka alla mina vänner som ställde upp för mig denna dag och veckorna framöver. Jag tänker inte nämna er för jag vill inte glömma någon, men ni vet vilka ni är <3
Vi alla lärde oss en viktig sak av detta. Ingenting är bestående, livet är bräckligt och man ska ta vara på varje sekund av det, den kan vara din sista.
Ni kanske undrar vad dödsorsaken var. Förstorat hjärta. Han hade inte kunnats rädda hur snabbt ambulansen än hade varit där.
och nej, meningen med detta är inte att ni ska tycka synd om mig eller något. utan för att jag behöver få ut det, och det är två årsdagen för det och för att jag vill att ni förstår varför jag ser livet så som jag gör idag. Det har förändrat min livssyn och mitt sätt att leva. Glöm inte att berätta för folk hur mycket de betyder för er.
Vi hade just haft kemilabb i halvklass och trött som jag var skyndade jag och Elin ner till skåpen för att kunna åka hem. Klockan var lite över fyra och skolgården var helt tom. När vi kommer ut från huset där vi hade våra skåp såg vi våran lärare och två klasskamrater rusa över sklgården, den ena pratandes i sin mobiltelefon. Läraren rusade in i huset där skolsköterskan sitter och hon kom utrusandes med honom någon minut senare. Då insåg både jag och Elin att något var fel. Väldigt mycket fel. Han låg med ansiktet neråt, mellan det stora sneda trädet och basketplanen, skolsköterskan böjde sig ner och kände att hans puls var svag. Sedan kom ambulansen. Vi var några där som stod kvar medan ambulanspersonalen gjorde upprepade återupplivningeförsök. Ytterligare en ambulans kom, men inte insåg vi vad som hade hänt. Vi trodde allt var bra och att han skulle vara tillbaka i skolan veckan efter. Ambulanserna åkte och vi gick skilda vägar.
Ändå kände jag att det var något som inte stämde, han hade inte varit vid liv när de lastade in honom i ambulansen, personalen log inte och varför hade de försökt återuppliva honom i 40 minuter och sedan ge upp för att åka till sjukhuset. Nej jag visste redan, fast jag inte ville erkänna det, att han var död. Telefonsamtalet kom runt klockan 7 och det var min ena klassföreståndare som ringde till alla som varit där och sett det. De andra skulle inte få beskedet förrän imorgon när skolan började.
Jag kan bara tacka alla mina vänner som ställde upp för mig denna dag och veckorna framöver. Jag tänker inte nämna er för jag vill inte glömma någon, men ni vet vilka ni är <3
Vi alla lärde oss en viktig sak av detta. Ingenting är bestående, livet är bräckligt och man ska ta vara på varje sekund av det, den kan vara din sista.
Ni kanske undrar vad dödsorsaken var. Förstorat hjärta. Han hade inte kunnats rädda hur snabbt ambulansen än hade varit där.
och nej, meningen med detta är inte att ni ska tycka synd om mig eller något. utan för att jag behöver få ut det, och det är två årsdagen för det och för att jag vill att ni förstår varför jag ser livet så som jag gör idag. Det har förändrat min livssyn och mitt sätt att leva. Glöm inte att berätta för folk hur mycket de betyder för er.
Första inlägget
Bloggar och jag är inte direkt bästa vänner. Jag brukar glömma bort dem efter ett par dagar. Förhoppningsvis kommer jag vara ganska aktiv på denna för jag tänkte diskutera några ämnen som ligger mig varmt om hjärtat. Vilka det blir kommer ni som läser märka i framtiden.
Varför jag heter just det jag gör kommer jag ta upp ganska snart förhoppningsvis.
Kommer dock börja med att lägga ut ett helt nytt inlägg ganska direkt efter detta, då det handlar om en klasskompis som dog för exakt två år sedan.
Jag hoppas att ni har en bra kväll, min kommer tyvärr bli ganska seg.
Varför jag heter just det jag gör kommer jag ta upp ganska snart förhoppningsvis.
Kommer dock börja med att lägga ut ett helt nytt inlägg ganska direkt efter detta, då det handlar om en klasskompis som dog för exakt två år sedan.
Jag hoppas att ni har en bra kväll, min kommer tyvärr bli ganska seg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)