Trött, utsliten och totalt död.
Det är vad jag är. Det är för mycket i skolan och för mycket med allt. Jag hinner inte med att leva just nu känner jag, jag hinner inte äta eller sova heller och jag är definitivt inte pigg att lära mig något heller. Jag känner mer för att brista i gråt och kämpar varje sekund med att inte bryta den fasad som jag byggt upp.
Har legat i en Clinitron-säng vilket var ASCOOLT!, har stuckit mer än en person och tagit blodprover, får ge sprutor och blanda läkemedel och har börjat fatta principen på läkemedelshantering och listorna och idag fick jag även själv ansvar för puls och blodtrycksmätning på en patient. Har (tyvärr) varit med hur en rutin går till vid stickskada med blod inblandat, som tur är var det inte jag utan den andra eleven som stack sig, men jobbigt värre. Jag fick en person till att sticka i armen och jag var i alla fall inte jättedålig!
Det går långsamt framåt numera och jag hoppas att jag kan få lite mer sömn nästa vecka när tentorna är gjorda så att jag känner att jag lever igen, för just nu existerar bara ett tomt och stressat skal av mig tror jag.
nej nu är det att återgå till en seminarieuppgift och sedan hoppa i sängen, ska ju upp kl 5 imorgon bitti vilket är om mindre än sex timmar nu och jag måste göra mig klar, plugga och äta innan jag somnar. Strunta i sömn helt kanske? :p
2 kommentarer:
Jag vet hur det känns, jag har varit där (ibland återvänder jag dit). Bara fortsätt andas och om det blir för mycket är det bara att höra av sig och ventilera. Har du inte tid att träffas går det lika bra att ventilera över telefon eller Internet eller vad som helst.
Och oavsett om du har tid eller inte så sätt dig och gråt en stund också. Det känns inte bättre just då, men det släpper ändå lite på spänningen och det brukar vara lättare att sova en stund efteråt. Vila behövs. Se en sorglig film ifall spärren är där och påstår att du inte får gråta.
*kramar om*
svar: hoppas det blir bättre snart, och tro mig, jag vet hur du känner dig. att jag ska se henne i norge får mig att se framåt något, och precis som du säger 'för mig genom mörkret'. du vet att jag finns här, genom mejl, chatt, facebook osv!
kram<3
Skicka en kommentar