London

"Mind the gap between the train and the platform! mind the gap please! MIND THE GAP!" Tunnelbaneflickans röst ekar över stationerna varenda gång tunnelbanan stannar. Folket som strömmar in tittar inte ens ner då det blivit en vanesak att hoppa över den minimala springa som skiljer tåget från plattformen. Det har mer blivit en karaktärisktisk del i Londons tunnelbana, och då flera av turisterna aldrig tidigare åkt tunnelbana så kanske de upprepade påminnelserna behövs. Väl ute från de smutsiga tunnelbanestationerna hörs Londons trafikbuller, även när klockan är ett på natten. Vid övergångsställena står det Look right -> för att man ska kolla åt rätt håll, bara för att de är enda landet i Europa som fortfarande envisas med att ha vänstertrafik.

Engelsmännen är trevliga (och i vissa fall snygga) och jag bara älskar deras otroliga brittiska accent. De gröna oaserna man inte sällan promenerar förbi ger en känsla av en mycket mindre stad. Även om det är en svindlande känsla när de i deras borgmästarval är 10 miljoner som röstar - i en enda stad, vilket är mer än hela sveriges befolkning.
När man går på Oxford Street, en av Londons mest centrala shoppinggator så är det lika mycket trängsel som när man går på en slutsåld konsert. Man får ta sina kompisar i händerna och pressa sig fram genom folkmassan. Att få tag i en bänk för att kunna vila sina trötta fötter är det inte tal om, om man inte har turen att komma förbi en park - vilket inte finns i närheten av Oxford Street.

London är en upplevelse i sig. Man behöver inte Big Ben, Oxford Street, British Museum, London Eye, Madame Tussauds m.m. Bara att kliva runt på de olika smågatorna och höra den karaktärisktiska engelskan får mig att le. Att sitta och fika i Regent Park, kolla på änder och på barn som springer är ett av de största nöjena i staden som kan slåss om att vara en av världens mest populära städer. Det gäller att njuta av det lilla, och i London har "det lilla" en väldigt stor plats i den största delen av dess befolkning.

När jag var i London förra veckan så insåg jag inte det jag just skrivit. Det är något jag kommit på sedan jag kommit hem. I London njuter du inte av känslan att du just då står i en väldsstad, utan du försöker bara ta dig fram just di du vill - precis som alla andra stressade turister, affärsmän och shoppinggalna tjejer. Väl i London lever man sig in i kulturen och uppskattar den inte förrän man är hemma och i lugn och ro kan reflektera över sina strapatser i storstan.
Innan jag åkte till London tyckte jag att det var en smutsig stad. När jag var i London var det alldelles för mycket folk och smuts. Nu när jag är hemma kan jag inte tänka mig att ett annat resemål kunde varit bättre, London har fastnat i mitt hjärta, och där kommer den att stanna.