Just nu sitter jag och lyssnar på The Fray med låten "How to save a life" och tänker tillbaka i mitt liv. Visst är det galet att man nu levt i snart 19 år och hur långt har jag inte kommit i livet? Jag har lyckats ganska bra - om jag får säga det själv. Visst det känns lite ego att säga så, men jag är faktiskt stolt över det jag klarat av - och det jag inte klarat av med, för det är just de sakerna som fört mig framåt. Man lär sig mest av sina misstag, för de reflekterar man över. Det som bara går rätt märker man knappt, och man börjar ta det för givet.
Det är galet att vissa låtar kan få en att börja gråta, bli nostalgisk och få en att vilja resa tillbaka i tiden. Inte för att det var bättre förr, för det var det inte, det är bara något som man säger. Men man visste mindre om världen, och ju mer man vet ju fler fel ser man.
Jag har förlorat många vänner på vägen hit där jag är idag, men ändå är det lätt värt det. Förlorad vänskap kan oftast repareras och på vägen har jag lärt känna nya vänner som jag inte vet hur jag skulle kunna klara mig utan. Ändå om förlusten av en vän slår hårdare än alla andra.
Jag vet faktiskt inte meningen med detta inlägg, men jag kände att jag ville skriva något och just nu är det jag skrev något som jag funderar mycket på. Hoppas att ni förstår vad jag menar.
Just nu ordnar mitt liv upp sig, knutar trasslas upp (och nya knutar blir till, men inte så många) och jag börjar se en framtid som inte är alltför mörk. Det är så otroligt underbart att vara het klar med skolan nu. MVGna trillar in som belöningen på allt mitt hårda slit som höll på att ta knäcken på mig. Men jag klarade det och nu är jag starkare än någonsin - förhoppningsvis.
"Where did I go wrong? I lost a friend.." - the Fray
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar