"I'm sitting here in my room, it's justa a rainy sunday afternoon.." Hahaha eller neej, nu ljuger jag igen, det är inte söndag och det regnar verkligen inte just nu, iaf inte där jag är. Här är det 24 grader varmt just nu, klockan åtta på kvällen. Det är inte klokt att det är så varmt den här tide på kvällen, men skönt är det.
Idag har jag rensat garageuppfarten och det var gaaanska varmt. Inte så smart att göra det den varmaste tiden på dagen, men jag ville få skiten klar. Satt så mycket jag kunde i skuggan av äppelträdet, men sedan gällde det att sitta så att händerna arbetade i min egen skugga. Annars skulle stenarna vara för varma att ta på och mina fingertoppar uppbrända. Självklart tar det längre tid än man tror och såklart bränner man upp sig på ryggen. Jippi! Sedan ska jag vila och sätter mig för att lyssna igenom alla låtar jag har med Sonata Arctica samtidigt som jag läser lite i den fjärde "Systrar i jeans"-boken. Gissa vad jag lyckades med.. Jo såklart, jag bränner upp sig på framsidan av kroppen med. Hurra för Emmy!
Vi måste seriöst köpa solskyddskräm och after sun för jag vill inte bränna upp mig. Imorgon blir det till att vara inne - vad man nu ska göra då, medan solen gassar för fullt. Det ska bli nytt värmerekord imorgon igen och temperaturen ska överstiga 30 grader i skuggan. Jag får väl lägga mig i skuggan av huset och läsa istället, eller spela The Sims 2, eller nåt annat skojsigt.
hyrde en film emd brorsan nu ikväll, det blev Agent Cody Banks 1. Lite smågalen film, men den var ganska kul faktiskt, och det gäller ju att lillebrorsan med kan tänka sig att se den. Det var ett moment i slutet på filmen som en man dykr upp väldigt plötsligt vilket resulterade i ett skrik ifrån mig och en lillebror som flög minst en meter rakt upp. stackars soffa! Haha!
Nu ska jag fortsätta att kurera min solbränna och äta ljumna Riesen.
"Jag är så brändbrun!"
31 maj 2008
26 maj 2008
How to save a life
Just nu sitter jag och lyssnar på The Fray med låten "How to save a life" och tänker tillbaka i mitt liv. Visst är det galet att man nu levt i snart 19 år och hur långt har jag inte kommit i livet? Jag har lyckats ganska bra - om jag får säga det själv. Visst det känns lite ego att säga så, men jag är faktiskt stolt över det jag klarat av - och det jag inte klarat av med, för det är just de sakerna som fört mig framåt. Man lär sig mest av sina misstag, för de reflekterar man över. Det som bara går rätt märker man knappt, och man börjar ta det för givet.
Det är galet att vissa låtar kan få en att börja gråta, bli nostalgisk och få en att vilja resa tillbaka i tiden. Inte för att det var bättre förr, för det var det inte, det är bara något som man säger. Men man visste mindre om världen, och ju mer man vet ju fler fel ser man.
Jag har förlorat många vänner på vägen hit där jag är idag, men ändå är det lätt värt det. Förlorad vänskap kan oftast repareras och på vägen har jag lärt känna nya vänner som jag inte vet hur jag skulle kunna klara mig utan. Ändå om förlusten av en vän slår hårdare än alla andra.
Jag vet faktiskt inte meningen med detta inlägg, men jag kände att jag ville skriva något och just nu är det jag skrev något som jag funderar mycket på. Hoppas att ni förstår vad jag menar.
Just nu ordnar mitt liv upp sig, knutar trasslas upp (och nya knutar blir till, men inte så många) och jag börjar se en framtid som inte är alltför mörk. Det är så otroligt underbart att vara het klar med skolan nu. MVGna trillar in som belöningen på allt mitt hårda slit som höll på att ta knäcken på mig. Men jag klarade det och nu är jag starkare än någonsin - förhoppningsvis.
"Where did I go wrong? I lost a friend.." - the Fray
Det är galet att vissa låtar kan få en att börja gråta, bli nostalgisk och få en att vilja resa tillbaka i tiden. Inte för att det var bättre förr, för det var det inte, det är bara något som man säger. Men man visste mindre om världen, och ju mer man vet ju fler fel ser man.
Jag har förlorat många vänner på vägen hit där jag är idag, men ändå är det lätt värt det. Förlorad vänskap kan oftast repareras och på vägen har jag lärt känna nya vänner som jag inte vet hur jag skulle kunna klara mig utan. Ändå om förlusten av en vän slår hårdare än alla andra.
Jag vet faktiskt inte meningen med detta inlägg, men jag kände att jag ville skriva något och just nu är det jag skrev något som jag funderar mycket på. Hoppas att ni förstår vad jag menar.
Just nu ordnar mitt liv upp sig, knutar trasslas upp (och nya knutar blir till, men inte så många) och jag börjar se en framtid som inte är alltför mörk. Det är så otroligt underbart att vara het klar med skolan nu. MVGna trillar in som belöningen på allt mitt hårda slit som höll på att ta knäcken på mig. Men jag klarade det och nu är jag starkare än någonsin - förhoppningsvis.
"Where did I go wrong? I lost a friend.." - the Fray
21 maj 2008
Sunshine
Hej ni som läser!
Tack för stödet i föregående inlägg och jag kan säga att jag måsr mycket bättre nu. Hade så att säga en botten i måndags kväll nu och sedan dess har det bara gårr uppför och nu är allt tipptopp. I en tråd på fefo, som misstolkades av några läsande, blev det lite halvbråk och en del kallade det mobbning. Jag kallar det att sparka på en som redan ligger, men eftersom det varken stjälpte eller hjälpte mig så skiter jag fullständigt i de idioter som antagligen hade en dålig dag (eller en sämre dag än vanligt kanske :P). Vissa där ställde iaf upp för mig och det var det som hjälpte mig. Samt att min familj - trots bråk, är den bästa man kan ha! <3
I går var jag inne till skolan och skrev i fem timmar på ett religionsarbete (det allra sista arbetet här på gymnasiet) och då fick jag även reda på att jag har MVG i båda kurserna jag läser med Ari. (Sam C och IR) det var otroligt skönt eftersom jag inte satsat till 100% i de kurserna (iaf inte i början) och jag var het säker på att jag skulle få VG.
Och nu skiner solen, jag har träffat Linda i måndags och Sara igår. När jag är med dem så finns det inget dåligt här i livet. It's just sunshine everywhere! <3
Japp jag är superglad idag. som ni kaaanske märker. Nu ska jag snart äta frukost, titta lite på solen, kanske gå en promenad och så ska jag skriva klart religionen, har bara källförteckningen kvar. Sedan har jag ett tal i svenska C med, imorgon. Men det få fan gå som det vill med den saken, jag har ändå bara VG där X)
Ha det supertoppen ni alla! <3
puss på er!
"And It's our God-forsaken right to be loved love loved love loved" - Jason Mraz, I'm Yours
Tack för stödet i föregående inlägg och jag kan säga att jag måsr mycket bättre nu. Hade så att säga en botten i måndags kväll nu och sedan dess har det bara gårr uppför och nu är allt tipptopp. I en tråd på fefo, som misstolkades av några läsande, blev det lite halvbråk och en del kallade det mobbning. Jag kallar det att sparka på en som redan ligger, men eftersom det varken stjälpte eller hjälpte mig så skiter jag fullständigt i de idioter som antagligen hade en dålig dag (eller en sämre dag än vanligt kanske :P). Vissa där ställde iaf upp för mig och det var det som hjälpte mig. Samt att min familj - trots bråk, är den bästa man kan ha! <3
I går var jag inne till skolan och skrev i fem timmar på ett religionsarbete (det allra sista arbetet här på gymnasiet) och då fick jag även reda på att jag har MVG i båda kurserna jag läser med Ari. (Sam C och IR) det var otroligt skönt eftersom jag inte satsat till 100% i de kurserna (iaf inte i början) och jag var het säker på att jag skulle få VG.
Och nu skiner solen, jag har träffat Linda i måndags och Sara igår. När jag är med dem så finns det inget dåligt här i livet. It's just sunshine everywhere! <3
Japp jag är superglad idag. som ni kaaanske märker. Nu ska jag snart äta frukost, titta lite på solen, kanske gå en promenad och så ska jag skriva klart religionen, har bara källförteckningen kvar. Sedan har jag ett tal i svenska C med, imorgon. Men det få fan gå som det vill med den saken, jag har ändå bara VG där X)
Ha det supertoppen ni alla! <3
puss på er!
"And It's our God-forsaken right to be loved love loved love loved" - Jason Mraz, I'm Yours
16 maj 2008
Som en myra på ett berg
Det är konstigt hur man pendlar så i humöret. Just nu vet jag inte riktigt vem jag är då jag ena sekunden kan skratta och vara superglad, medan jag nästa sekund kan gråta för att allt känns så hopplöst.
Jag tror att jag är stressad. Det är inte speciellt mycket i skolan just nu, det mesta har jag faktiskt klarat av, men jag tror att det har tröttat ut mig och nu när det inte är så lång tid kvar innan jag slutar gymnasiet helt så känns det bara helt.. hopplöst. Vi har en helt otrolig lärare som jag snart kommer slå något hårt i huvudet på och idag när vi hade den läraren satt jag bara och stirrade in i väggen och försökte att inte bryta ihop. På ett sätt försöker man att spela glad så att klassen inte märker något - samtidigt vill man ha respons och en liten fråga som säger: "Hur mår du egentligen?" Inte ens bästa kompisarna i klassen frågade, fast de vet om att jag är sjukt stressad. Ska jag tolka det positivt eller negativt? Är jag en så bra skådespelare eller bryr de sig inte? Mår de själva så dåligt att de inte vågar fråga eller vad? Vad jag önskar att jag kunde prata med Linda eller Sara. och inte på telefon då, utan öga mot öga. men den tiden har jag inte och inte de heller för den delen.
I kyrkan är det just nu dags för mina konfirmander att konfirmera sig och hela denna helg måste jag vara i kyrkan. jag var där igårkväll och i tisdags. Fyra dagars plugg försvann direkt. Jag känner mig bara full av massa måsten nu och jag känner inte att jag kan uppfylla alla dessa utan att trampa på någon, och mest mig själv. Ska jag göra det jag lovat hinner jag inte ha tid för mig själv och skolarbetet - och just skolan är ju det viktigaste eftersom min framtid beror på dessa tre sista arbeten. Ändå blir folk besvikna när jag måste prioritera bort vissa saker, även om jag ärligt kan säga att jag inte väljer bort kompisarna utan att jag TVINGAS välja bort dem. jag vill ju så mycket hellre vara med dem och ha kul, men jag hinner inte allt jag vill. Ibland måste man göra det man MÅSTE.
fan vad jag hatar alla måsten.
Tur att man har två helt underbara föräldrar som står ut med en och stöttar en så otroligt mycket. Visst finns tillfällena då man bara vill strypa dem, men de går över ganska fort. Utan dem hade jag legat på golvet och tynat bort, struntat i skolan helt och bara bestämt mig för att dö. Dock tillåter de inte det och de drar upp mig för att hjälpa mig. Jag har en sådan tur att pappa är lärare som kan hjälpa mig. Utan honom hade jag inte haft de få MVGna jag har och utan dem hade jag aldrig kunnat följa mina drömmar.
Bli bara inte förvånad om ni träffar mig och jag briter i gråt. Det är något som sker flera gånger varje dag just nu. Inte ens en simpel text klarar jag att läsa utan att gråta. jag håller seriöst på att bryta ihop - om jag inte redan gjort det.
Jag känner mig som en liten myra på ett stort berg. Allt är för stort, jag klarar inte av det. och jag kommer aldrig att orka nå toppen, jag kommer bara halka och rulla ända ner - och dö på kuppen.
Jag tror att jag är stressad. Det är inte speciellt mycket i skolan just nu, det mesta har jag faktiskt klarat av, men jag tror att det har tröttat ut mig och nu när det inte är så lång tid kvar innan jag slutar gymnasiet helt så känns det bara helt.. hopplöst. Vi har en helt otrolig lärare som jag snart kommer slå något hårt i huvudet på och idag när vi hade den läraren satt jag bara och stirrade in i väggen och försökte att inte bryta ihop. På ett sätt försöker man att spela glad så att klassen inte märker något - samtidigt vill man ha respons och en liten fråga som säger: "Hur mår du egentligen?" Inte ens bästa kompisarna i klassen frågade, fast de vet om att jag är sjukt stressad. Ska jag tolka det positivt eller negativt? Är jag en så bra skådespelare eller bryr de sig inte? Mår de själva så dåligt att de inte vågar fråga eller vad? Vad jag önskar att jag kunde prata med Linda eller Sara. och inte på telefon då, utan öga mot öga. men den tiden har jag inte och inte de heller för den delen.
I kyrkan är det just nu dags för mina konfirmander att konfirmera sig och hela denna helg måste jag vara i kyrkan. jag var där igårkväll och i tisdags. Fyra dagars plugg försvann direkt. Jag känner mig bara full av massa måsten nu och jag känner inte att jag kan uppfylla alla dessa utan att trampa på någon, och mest mig själv. Ska jag göra det jag lovat hinner jag inte ha tid för mig själv och skolarbetet - och just skolan är ju det viktigaste eftersom min framtid beror på dessa tre sista arbeten. Ändå blir folk besvikna när jag måste prioritera bort vissa saker, även om jag ärligt kan säga att jag inte väljer bort kompisarna utan att jag TVINGAS välja bort dem. jag vill ju så mycket hellre vara med dem och ha kul, men jag hinner inte allt jag vill. Ibland måste man göra det man MÅSTE.
fan vad jag hatar alla måsten.
Tur att man har två helt underbara föräldrar som står ut med en och stöttar en så otroligt mycket. Visst finns tillfällena då man bara vill strypa dem, men de går över ganska fort. Utan dem hade jag legat på golvet och tynat bort, struntat i skolan helt och bara bestämt mig för att dö. Dock tillåter de inte det och de drar upp mig för att hjälpa mig. Jag har en sådan tur att pappa är lärare som kan hjälpa mig. Utan honom hade jag inte haft de få MVGna jag har och utan dem hade jag aldrig kunnat följa mina drömmar.
Bli bara inte förvånad om ni träffar mig och jag briter i gråt. Det är något som sker flera gånger varje dag just nu. Inte ens en simpel text klarar jag att läsa utan att gråta. jag håller seriöst på att bryta ihop - om jag inte redan gjort det.
Jag känner mig som en liten myra på ett stort berg. Allt är för stort, jag klarar inte av det. och jag kommer aldrig att orka nå toppen, jag kommer bara halka och rulla ända ner - och dö på kuppen.
11 maj 2008
Ny layout
Som ni kanske märker så har jag fixat en ny layout nu till sommaren och allt. Så stolt att jag lyckades göra den helt själv på en dator som har ett asgammalt PS, istället för att sätta mig på datan därnere som har det senaste. haha.
Hoppas att det går bra att läsa mina inlägg och har ni några problem så är det bara att säga till. Har ni förslag på förbättringar eller något annat så är det bara att säga till där med.
Bilden på toppen av sidan är ihopklistrat tre bilder som jag hittade på google, jag har INTE tagit någon av dem själv ;)
Ha en fortsatt bra och solig dag allihopa. puss <3
Hoppas att det går bra att läsa mina inlägg och har ni några problem så är det bara att säga till. Har ni förslag på förbättringar eller något annat så är det bara att säga till där med.
Bilden på toppen av sidan är ihopklistrat tre bilder som jag hittade på google, jag har INTE tagit någon av dem själv ;)
Ha en fortsatt bra och solig dag allihopa. puss <3
10 maj 2008
Tänk efter före..
Detta är en funderingarnas dag tror jag. Solen skiner och det är sommarhetta ute, och ändå är jag innomhus och funderar ang fördommar och livets svårigheter i allmänhet.
Tre frågor som jag tycker ni ska tänka på:
- När tänkte du senast på din hudfärg?
- När tänkte du senast på ditt kön?
- När tänkte du senast på att du kunde se?
Jag var på möte med RBU idag, och då pratade vi om dessa tre frågor. Även om jag faktiskt ofta funderar på detta så vet jag att det är många som inte ens tänker på det. Det spelar ingen roll vilken hudfärg vi har, eller vilket kön vi har. Det spelar absolut ingen roll om du har ett funktionshinder. Du är lika mycket värd att leva som alla andra, du har lika mycket rätt till det jobbet du vill, den utbildningen du vill, eller den mat du vill ha.
Det finns två olika sätt att 'se' på. Du kan tänka på att WOOW jag ser faktiskt det här just nu, tänk de stackare som är blinda, vad tur jag har! eller så kan man tänka sig att 'se' innebär att man kan se när andra mår dåligt, läsa av situationer och göra/säga det som är passar bäst.
Sedan att det läggs för mycket tid till att se till mannen och kvinnans behov istället för individen tycker jag med är helt oacceptabelt! Det ska inte införas kvotering på arbetsmarknaden - det om något är diskriminering! Visst är det diskriminerande att kvinnan kanske inte får jobbet för att mannen som var sämre fick den - bara för att han är man. MEN inte fan är det bättre att få jobbet enbart pga kvoteringen. DÅ om något skulle jag änna mig mindre värd. Jag vill förtjäna min plats i livet, inte få den bara för att jag är kvinna. Vi ska se till alla människors bästa, sikta n oss på individerna, på människan. strunta i man och kvinna, se till varje enskilld människa, först då tror jag att samhället kommer kunna gå framåt.
Idag när jag var på RBU-möte så träffade jag en tjej som går på samma skola som jag. Hon sitter i en s.k. permobil och dessutom är hon muslim, och har lite problem med språket. Hon nekades att få göra nationella provet, bara för att hissen på skolan inte funkade så hon kunde inte ta sig till salen. Läraren VÄGRADE byta sal, fast det bara var 6 pers som skulle flyttas och det fanns flera lediga salar att byta till. Hon berättade fler exempel på diskriminering och fördommar som hon möter dagligen. Ändå var det inte det jag reagerade mest på - för jag VET ju att folk har fördommar och diskriminerar. Det jag reagerade på var att hon var helt likgiltig om det. Hon orkade inte ens ta sig till rektorn och berätta vad som hänt. Hon tog emot alla fördommar och diskrimineringar bara sådär. lät dem hållas. att det har gått så långt att hon inte ens orkar bry sig, det har blivit en del av hennes vardag att stå ut med förolämpningar och diskriminering, bara för att hon sitter i permobil och är muslim.
Snälla ni. Tänk efter före. Kommer det ni tänker säga såra någon? Kommer det vara diskriminerande mot någon som kan höra det? I så fall. snälla ni. Säg det inte. Du har ingen rätt att trycka ner andra människor! Vad gör du som gör dig bättre än dem? Vi är alla jämlikar. Vi är alla individer. Vi blir alla sårade. Tänk efter före!
Att resa
Jag har varit i flera delar av världens hörn. Tänkte skriva om alla platser jag rest till här i bloggen - någon gång. Idag publicerades London, och förra månaden var det Budapest.
Tänkte skriva upp alla ställen jag varit på och det skulle vara kul om ni kommenterade genom att skriva alla ställen ni varit i ;)
Tar det i turordning:
Turkiet - Alanya
Finland - Helsingfors
Norge - Oslo, halden
Kanarieöarna - Spanien
Danmark - Köpenhamn
Tyskland - Solingen, Berlin
Tjeckien - Prag
England - bila runt
Skottland - bila runt
Wales - bila runt
Frankrike - bila hem
Belgien - bila hem
Holland - bila hem
(Tyskland och Danmark igen)
Grekland - Kreta
Kroatien - öluffa
(England - Oxford)
(England - Cornwall)
(Frankrike -Paris, Taizé)
(Tyskland - Solingen)
Estland - Tallin
Kina - Beijing
Italien - Rom
Ungern - Budapest
(England - London, Cambridge)
Tänkte skriva upp alla ställen jag varit på och det skulle vara kul om ni kommenterade genom att skriva alla ställen ni varit i ;)
Tar det i turordning:
Turkiet - Alanya
Finland - Helsingfors
Norge - Oslo, halden
Kanarieöarna - Spanien
Danmark - Köpenhamn
Tyskland - Solingen, Berlin
Tjeckien - Prag
England - bila runt
Skottland - bila runt
Wales - bila runt
Frankrike - bila hem
Belgien - bila hem
Holland - bila hem
(Tyskland och Danmark igen)
Grekland - Kreta
Kroatien - öluffa
(England - Oxford)
(England - Cornwall)
(Frankrike -Paris, Taizé)
(Tyskland - Solingen)
Estland - Tallin
Kina - Beijing
Italien - Rom
Ungern - Budapest
(England - London, Cambridge)
London
"Mind the gap between the train and the platform! mind the gap please! MIND THE GAP!" Tunnelbaneflickans röst ekar över stationerna varenda gång tunnelbanan stannar. Folket som strömmar in tittar inte ens ner då det blivit en vanesak att hoppa över den minimala springa som skiljer tåget från plattformen. Det har mer blivit en karaktärisktisk del i Londons tunnelbana, och då flera av turisterna aldrig tidigare åkt tunnelbana så kanske de upprepade påminnelserna behövs. Väl ute från de smutsiga tunnelbanestationerna hörs Londons trafikbuller, även när klockan är ett på natten. Vid övergångsställena står det Look right -> för att man ska kolla åt rätt håll, bara för att de är enda landet i Europa som fortfarande envisas med att ha vänstertrafik.
Engelsmännen är trevliga (och i vissa fall snygga) och jag bara älskar deras otroliga brittiska accent. De gröna oaserna man inte sällan promenerar förbi ger en känsla av en mycket mindre stad. Även om det är en svindlande känsla när de i deras borgmästarval är 10 miljoner som röstar - i en enda stad, vilket är mer än hela sveriges befolkning.
När man går på Oxford Street, en av Londons mest centrala shoppinggator så är det lika mycket trängsel som när man går på en slutsåld konsert. Man får ta sina kompisar i händerna och pressa sig fram genom folkmassan. Att få tag i en bänk för att kunna vila sina trötta fötter är det inte tal om, om man inte har turen att komma förbi en park - vilket inte finns i närheten av Oxford Street.
London är en upplevelse i sig. Man behöver inte Big Ben, Oxford Street, British Museum, London Eye, Madame Tussauds m.m. Bara att kliva runt på de olika smågatorna och höra den karaktärisktiska engelskan får mig att le. Att sitta och fika i Regent Park, kolla på änder och på barn som springer är ett av de största nöjena i staden som kan slåss om att vara en av världens mest populära städer. Det gäller att njuta av det lilla, och i London har "det lilla" en väldigt stor plats i den största delen av dess befolkning.
När jag var i London förra veckan så insåg jag inte det jag just skrivit. Det är något jag kommit på sedan jag kommit hem. I London njuter du inte av känslan att du just då står i en väldsstad, utan du försöker bara ta dig fram just di du vill - precis som alla andra stressade turister, affärsmän och shoppinggalna tjejer. Väl i London lever man sig in i kulturen och uppskattar den inte förrän man är hemma och i lugn och ro kan reflektera över sina strapatser i storstan.
Innan jag åkte till London tyckte jag att det var en smutsig stad. När jag var i London var det alldelles för mycket folk och smuts. Nu när jag är hemma kan jag inte tänka mig att ett annat resemål kunde varit bättre, London har fastnat i mitt hjärta, och där kommer den att stanna.
Engelsmännen är trevliga (och i vissa fall snygga) och jag bara älskar deras otroliga brittiska accent. De gröna oaserna man inte sällan promenerar förbi ger en känsla av en mycket mindre stad. Även om det är en svindlande känsla när de i deras borgmästarval är 10 miljoner som röstar - i en enda stad, vilket är mer än hela sveriges befolkning.
När man går på Oxford Street, en av Londons mest centrala shoppinggator så är det lika mycket trängsel som när man går på en slutsåld konsert. Man får ta sina kompisar i händerna och pressa sig fram genom folkmassan. Att få tag i en bänk för att kunna vila sina trötta fötter är det inte tal om, om man inte har turen att komma förbi en park - vilket inte finns i närheten av Oxford Street.
London är en upplevelse i sig. Man behöver inte Big Ben, Oxford Street, British Museum, London Eye, Madame Tussauds m.m. Bara att kliva runt på de olika smågatorna och höra den karaktärisktiska engelskan får mig att le. Att sitta och fika i Regent Park, kolla på änder och på barn som springer är ett av de största nöjena i staden som kan slåss om att vara en av världens mest populära städer. Det gäller att njuta av det lilla, och i London har "det lilla" en väldigt stor plats i den största delen av dess befolkning.
När jag var i London förra veckan så insåg jag inte det jag just skrivit. Det är något jag kommit på sedan jag kommit hem. I London njuter du inte av känslan att du just då står i en väldsstad, utan du försöker bara ta dig fram just di du vill - precis som alla andra stressade turister, affärsmän och shoppinggalna tjejer. Väl i London lever man sig in i kulturen och uppskattar den inte förrän man är hemma och i lugn och ro kan reflektera över sina strapatser i storstan.
Innan jag åkte till London tyckte jag att det var en smutsig stad. När jag var i London var det alldelles för mycket folk och smuts. Nu när jag är hemma kan jag inte tänka mig att ett annat resemål kunde varit bättre, London har fastnat i mitt hjärta, och där kommer den att stanna.
FN-rollspel och Matte C
Hemma från London tisdag kväll, onsdag och torsdag FN-rollspel och fredag Matte C nationella. Låter det som en kul vecka? Det med London kanske låter ganska bra iofs. Trost att jag inte förberett mig alls inför rollspelet så gick det ganska bra. Jag skulle representera Kina i ämnet 'Mänskliga Rättigheter' och det är inte så svårt, det är bara att vägra skriva på något alls, och eftersom Kina har veto i FN så kan inga bestämma utan dem. Det var roligt att irritera de andra länderna, speciellt David som var Frankrike X)
På onsdagkvällen var det middag i skolan och vi skulle klä ut oss till våra länder, och jag som varit i Kina nyligen hade massa fina saker att ta på mig. Kinahatt, kinablus, pinnar att äta med, snygga skor, Maos lilla röda.. Dagen efter var det röstning för att ändra FNs mänskliga rättigheter så att fler kunde acceptera dem, och såklart ska jag rösta emot ibland bara för att Kina inte vill kompromissa. Haha det var så kul när andra blev sura..
Igår var det Nationella provet i Matte C, och jag måste säga att jag tror att det gick hyfsat. Jag borde iaf fått G och det är helt tillräckligt med tanke på de två IGn jag fått de senaste proven. Även om jag skulle legat på MVG om jag pluggat lite såå.. jag är en lat människa. tyvärr.
Men solen sken så skönt och jag åkte hem till Jennie och kollade på hennes nyrenoverade lägenhet. Den blev jättefin. Kvällen blev kyrkan och Jennie med pojkvän från Lund dök upp. Ägde ut Sebbe på biljard, hur nu det gick till. Jag som inte ens kan spela biljard egentligen x)
På onsdagkvällen var det middag i skolan och vi skulle klä ut oss till våra länder, och jag som varit i Kina nyligen hade massa fina saker att ta på mig. Kinahatt, kinablus, pinnar att äta med, snygga skor, Maos lilla röda.. Dagen efter var det röstning för att ändra FNs mänskliga rättigheter så att fler kunde acceptera dem, och såklart ska jag rösta emot ibland bara för att Kina inte vill kompromissa. Haha det var så kul när andra blev sura..
Igår var det Nationella provet i Matte C, och jag måste säga att jag tror att det gick hyfsat. Jag borde iaf fått G och det är helt tillräckligt med tanke på de två IGn jag fått de senaste proven. Även om jag skulle legat på MVG om jag pluggat lite såå.. jag är en lat människa. tyvärr.
Men solen sken så skönt och jag åkte hem till Jennie och kollade på hennes nyrenoverade lägenhet. Den blev jättefin. Kvällen blev kyrkan och Jennie med pojkvän från Lund dök upp. Ägde ut Sebbe på biljard, hur nu det gick till. Jag som inte ens kan spela biljard egentligen x)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)