tis 12/7-11 HPDHII premiär

Min förkylning som verkade vara på intåg har lugnat ner sig - vilket jag är tacksam över. Min hals gör bara lite ont och både febern och huvudvärken är borta. Kan vara alla timmar jag sov i natt som hjälpte - och alla alvedon jag tryckte i mig. Nu har jag iaf inga tabletter i kroppen och mår ändå relativt bra så jag är glad.

Har plockat nästan 4 liter hallon idag och lagt i frysen. VI har på tomten så det är inte precis så att jag åkt ut i skogen för att plocka dem. Har även börjat städa lite här hemma så blir mamma glad också.

Jag är jätteglad att Taylor verkar vara på bättringsvägen igen. Hon fick ju bronkit av att ha en konsert i hällregn och har fått skjuta upp fyra konserter, men nu verkar hon vara tillbaka då det finns bilder på att hon själv är ute och handlar och hennes vän har sagt att de pratat i telefon = bra tecken då hon inte fick använda rösten alls förut ;) Får se om turnéschemat fortsätter som vanligt på fredag igen.

Harry Potter ikväll.. Jag tänker inte säga sista, för att jag kommer se den fler gånger på bio. Men det är oerhört vemodigt och jag kan inte riktigt sluta gråta. För sagan, magin och denna fantastiska resa tar faktiskt slut just här.. Eller ja, om 8½ timmar. 11 ½ år av mitt liv har jag levt och andats Harry Potter. I över 11 år har Harry stöttat mig i vått och torrt, fått mig att tro på mig själv, gett mig äkta vänskap som jag inte kunde hitta någon annanstans och utan Harry skulle jag inte vara den jag är idag. 11 och ett halvt år är mer än halva mitt liv. Jag kan knappt minnas ett liv utan Harry Potter och även om böckerna tog slut för några år sedan så är detta verkligen slutet. Och jag är ledsen. Det känns tomt. Jag har gått och längtat på en ny Harry Potter-bok eller film i så många år och nu finns det inget mer. Harry har vuxit upp och jag med honom. Jag står på egna ben helt plötsligt och jag vet inte om jag är redo än.