Detta var 6:e gången jag såg Taylor Swift live. och 6:e gången jag ser henne i ett annat land än Sverige, hon har aldrig uppträtt här, hennes enda planerade uppträdande var på Skavlan i december 2010 (som promotion för hennes konsert i Oslo 2011) men det ställdes in då Taylors nära vän gick bort strax innan. En svensk Swiftie som jag har därav fått resa dit hon behagar åka, vilket har tagit mig till Oslo, New York, Nashville och nu Berlin. En konsert med Taylor Swift är aldrig tråkig och då jag sett hennes RED-turné tre kvällar i rad i Nashville så vet jag vad jag kan förvänta mig av samma turné i Berlin.
Jag och min vän hade på oss samma röda klänningar med vita/svarta prickar som vi hade i Nashville, vi hade röda blinkande hjärtan över hela klänningarna och ca 250 glowsticks som vi hade runt armarna och fasttejpade på två stora 2:or i kartong. (22 är en låt som Taylor skrivit med Max Martin och Johan Shellback, därav den skylten). Väl inne i arenan har vi svårt att sitta still. Vi dansar, hoppar runt i takt till musiken som spelas i högtalarna och trots att inte ens arenan är fylld till 50% än så är det känslan av att vi snart ska få se våran idol som gör att vi redan då var så exhalterade att vi inte kunde sitta still. Jag vet att Taylors mamma och hennes publicist Paula tittar igenom publiken efter entuastiska fans och bjuder dem till främsta raden som alltid sparas tom så att de galnaste fansen kan få dem. Jag hade aldrig trott att det skulle vara jag. Men Andrea såg mig och min vän i publiken, hon pekade på oss, log och vinkade ner oss. Våra platser blev uppgraderade till första raden i mitten. Hela konserten känns som en dröm, jag kan inte förstå att det hände mig, en tjej från en liten stad i sverige. att jag blev utpekad av 14.000 fans att få en av dessa platser. Magiskt!
Taylor bjöd upp en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran och tillsammans sjöng de låten I See Fire från The Hobbit 2. Den låten är min absoluta favoritlåt just nu och ja. Det kommer aldrig kunna bli bättre än den kvällen. Jag vet inte om jag skulle träffa Taylor i framtiden, om det skulle rankas högre för mig. För den låten med de två artisterna... Jag saknar ord.
Berlin två dagar efter konserten var en virvelvind av känslor. Hände det verkligen? Fick jag se konserten från rad 1? Skakade jag verkligen hand med min största idol? Bilderna i min kamera vittnar om att det faktiskt hände och att min dröm faktiskt slog in.
