Det är verkligen sommar nu. Lukten av nygrillat ligger som en slöja över området, fåglarna kvittrar, solnedgången över hustaken så hela himlen är orange och träden är så gröna, så gröna..
Tyvärr har jag knappt tid att njuta av sommaren då jag jobbar heltid på sjukhuset och det känns som om enda gången jag njuter av vädret är antingen till eller från jobbet. Jag är inte speciellt initiativtagande till att komma ut och de få lediga dagar jag har går mestadels åt till måsten som städ, tvätt, lagning av matlådor osv.
Mitt enda initiativtagande till att komma ut och träffa nytt folk var att vara med på fotboll som några på jobbet ordnade. Det resulterade i en fot som började göra ont redan i början av spelandet, men då det kändes dumt att bara ge upp så spelade jag vidare... Inte vidare smart i efterhand då jag i en paus när jag skulle resa mig upp igen insåg att jag inte kan stå på foten alls. Så det blev till att få brorsan att skjutsa hem mig och ett samtal till sjukvårdsrådgivningen. Röntgen visar ingen fraktur så kryckor och försöka röra mig så mycket som möjligt är vad som står på schemat nu. Känns som att jag borde minnas de två senaste gångerna jag försökt mig på fotboll och aldrg, ALDRIG försöka igen. Gången innan denna lyckades jag fånga bollen med käken när jag stod i mål och den gick ur led. det tog några timmar innan käken hoppade rätt igen och jag varvade med frysta ärtor samt fryst broccoli eftersom det inte fanns någon ispåse.. Så ingen mer fotboll i mitt liv nu. det är över. finito. från och med nu nöjer jag mig med 113% av att bara vara supporter!
Irriterande eftersom jag skulle jobbat nu ikväll och även hela helgen som ensam sjuksyrra. Känns dumt att egentligen vara frisk, men ha en fot som stoppar mig av en så sjukt onödig anledning. Vad skulle jag ens dit att göra? Jag passar inte ens in i ett sådant gäng så det var dumt av mig att ens försöka.
Så missar jobb. har en fot som gör sjuhelvetes ont och så ingenting att göra. kul. jättekul.
Men jag har ju lovat Emelie att mina "katastroftankar" (som en läkare på jobbet tyckte jag hade) ska tränas bort. Det positiva ur det hela är att jag har mer tid att läsa på om New York och Nashville. och jag har mer tid att hänga på Java med Emelie. Och mamma var snäll och handlade åt mig (eftersom jag inte kan bära nåt med kryckorna) och hon tvättade även all min tvätt, och strök den. Jag och mina positiva tankar alltså...
Nej. nu ska jag börja göra mig redo för morgondagen.
