Det börjar kännas på riktigt nu! Idag skrev jag (förhoppningsvis) min sista salstentamen på hela utbildningen. Det känns inte som att jag snart är färdigutbildad sjuksköterska, för jag känner mig inte mer redo att möta patienter än vad jag var för tre år sedan när jag precis påbörjat min utbildning. Självklart har jag fått in ett och annat innanför pannbenet under de tre år jag läst på universitetet men i skrivande stund är mina känslor inför arbetslivet rätt blandade. Det är med en skräckblandad förtjusning jag närmar mig min utbildning och jag kan bara hoppas och lita på min egen förmåga att anpassa sig och lära av alla tillfällen. Jag är definitivt inte färdig med min utbildning och jag kommer aldrig, så länge jag lever, att vara det heller. Men jag börjar ändå på något sätt känna mig mer och mer redo att gå ut i arbetslivet, hitta min plats där jag kan fortsätta att lära mig och utvecklas i samverkan med patienter och kolleger för att ge bästa möjliga vård till de som kommer i min väg.
Så nu, när sista salstentan är avklarad och jag har fyra dagar utan något schemalagda lektioner eller uppgifter. Vad gör man med fyra hela dagars ledighet när man vant sig vid att aldrig vara riktigt ledig och alltid ha något man "borde" göra. Jag vet inte, men en sak är säker. Jag kommer sova tills jag vaknar av mig själv och inte ställa någon klocka, för det är jag värd.
